Med full rätt
Solen är på väg ner igen. Jag sätter mig tillrätta inomhus med gott samvete. Benen värker efter den hela dagen utomhus. Vindens fel tänker jag, för den var från norr och snorkall idag och jag inte riktigt beredd på det efter gårdagens sommarvärme. Idag hade långkalsoner behövts och stövlarna hade inte skadat. För den värmande effektens skull. Alltid så lätt att vara efterklok. Nu tofflor på fötterna och varmt te i muggen. Rabarberpaj. Måste bara få skriva lite tänkte jag och låtsas inte se valpen bedjande ögon. Slottsherren har lärt honom äta glass och nu hoppas han varje kväll. Det är gulligt men opraktiskt. Lillie är också gullig men opraktiskt. Hon har alltid pendlat emellan gulliga Lilli och äckliga Lillie. Livrädda Lillie ibland med för all del. Hon är mest gulliga Lillie som tur är men inte på kvällens promenad. Då hittade hon en hel skånk från en död hjort, med köttstycke kvar och allt. Men förruttnelsen var påtaglig och lukten fruktansvärd. Det kände Lillie med och rullade sig på den. Omsorgsfullt. Det blev dusch i vatten slangen med schampo och svordomar hemma efteråt. Jag kan inte låta bli att fundera över om hjorten var slaktavfall, trafikdödad eller tagen av en varg. Nästan hundra på att det inte var en varg i alla fall för de är sällsynta här och sedan hade vargen knappast lämnat kvar köttet på skånken om den lyckats fälla en hjort. Spekulationer. Jag bestämmer mig för trafikdödad för det känns mest logiskt.
Vårt enda äppleträd blommar nu. Hallå! Det blommar nu och jag känner ett oerhört behov av att stoppa tiden idag med för jag behöver få sitta under trädet och uppleva. Se de ljusrosa knopparna spricka upp allt mer och höra humlor och bin surra. Jag försöker komma ihåg att titta på det så mycket jag kan i alla fall, lyfta blicken från marken när jag går förbi och förundras över skiftningen från rosa till vitt och mängden blommor. Det går lite si och så med det för jag lyfter jag blicken för högt riskerar jag snubbla över valpen eller någon kaninunge. De är överallt nu, kaninungarna, så söta. Två av dem är silvergrå med lejonman och ser precis likadana ut resten olika nyanser av viltbrun förutom en liten rackare som ser ut att bli helt svart. Det är spännande med geners genomslag, troligen finns där ett svart anlag bakom någon av de viltfärgade vuxna för annars hade det såklart aldrig blivit en svart.
Lyra är helt återställd efter sin infektion och operation nu. Alla stygnen är borttagna och tröjor och tratt tvättade och undanstoppade. Men hörseln är dom den är och envisheten med. Det hade varit fint med en återställning av det med, tillbaka några år i tiden då hennes hörseln var super och envisheten fortfarande sin linda. Ett önsketänkande. Nu är hon pensionär och alla hennes egenheter blir starkare och tydligare för varje dag. Är det inte så det blir med de flesta pensionärer undrar jag, oavsett art? Självklart med full rätt efter ett långt arbetsliv. Hon använder den rätten nu Lyra, gör det hon tycker är kul, tar dagarna med ro och springer bara fort om det nödvändigt, oundvikligt eller väldigt lönande. Härom morgonen vände hon och gick hem på promenaden efter en bit. Det var dagg i gräset och det räckte tydligen, jag märkte inte direkt nr hon avvek och med tanke på hennes numera urkassa hörsel var det ingen ide att ropa eller vissla utan vi andra fick vackert vända hemåt för att ta tillvara på vår drottning och se till att hon kom in i värmen i slottet igen.
