Med livet som insats
Efter en hel dag utomhus med flera lager kläder finner jag ett barr längst in mot huden när jag klär av mig för kvällen. Lite imponerade ändå hur det kunnat ta sig obemärkt hela vägen dit. Det inte lika imponerande när illvilliga tankar tar sig hela vägen in i mitt innersta och skapar oreda. Som små taggar skaver de sedan irriterande i mitt undermedvetna och flyttar mitt fokus dit jag inte vill ha det. Mot det negativ och bristerna istället för det motsatta. Jag försöker stålsätta mig och inte släppa in dem men om jag är riktigt trött händer det att de tar plats ändå. Tvivel som gnager sig fast och påminner om min ständiga otillräckligt. Som vanligt tänker jag att det inte är något en god natts sömn inte råder på. Tid och sömn måste vara de bästa botemedlet som finns mot trötta tvivlande tankar. Visst får jag rätt den här gången med. Pigg och vaken vaknar jag till betydligt blekare tvivel och rätt inställning. Såklart fixar jag det här med!
Valpen Till växer så det knakar. Hon får mig att tänka på Kajsa Kavat när hon med bestämda steg slår tassarna i golvet och ger sig på något nytt projekt. I mina ögon är projekten mer hyss än projekt med det förstår hon inte förstås. Som våra några av våra tidigare cockrar är hon en riktig balanskonstnär och jag finner henne ofta ovanpå någonting. Sittandes uppe på en papplåda, på en trave med fodersäckar eller i fönsterbänken i hundrummet. Som om det vore den mest naturliga plats för en valp att sitta på. Det kanske det är med? Att ha utsikt över nejderna och sitta högt för att ha koll på eventuella inkräktare, jaktbyten och annat är såklart viktigt i en hunds liv. Vi tycker att vi passa och har(någorlunda) koll på den lilla men ögon i nacken har vi inte och ibland lämnar vi henne såklart ensam en stund. Då mest i hundrummet tillsammans med Vi eller Min så hon ska ha sällskap och inte kunna hitta på alltför många hyss. I hundrummet finns det inte så mycket att ta sig an för en valp så med ett par benknotor på golvet hålls påhittigheten i schack. Alla vägguttag och strömbrytare sitter på hög höjd och möblemanget är begränsat till hundbäddar i hårdplast. Ändå höll det på att gå helt galet häromdagen. Nackdelen med valpar som sitter i fönsterbrädor blev tydlig. I alla fall är den tillhör den kavata sorten som baby Till. Hon hade lyckats få tag i lampsladden till den lilla lampetten som hänger i fönstret och bitit den i smådelar. Vi är glada att i alls har en valp kvar och fick ytterligare en lärdom. Efter femton år med lampetten i hudrumsfönstret och minst lika många valpar och hundar som vistats där är hon den första som lyckats med det här. Från och med nu får hundarna nöja sig med lysrörsarmaturen i taket, mysbelysningens tid är över för deras del.
Lyra har också hittat på hyss. Igen. I natt lyckads hon bryta sig in i tunnan med valpfoder trots att vi gillrat en fälla. Inte vet jag hur hon bar sig åt men lyckades gjorde hon helt klart. På morgonen var hon bred som en femtums planka över ryggen. Hon fick bara vatten serverat i frukostskålen och såg uppenbart besviken ut. Förmodligen skulle hon behöva sättas på strikt diet några dagar efter det här tilltaget men jag tror inge av oss orkar umgås med Lyra på fastande mage.
