Mindful May

Lyra är fortfarande sur. Idag var det goldenfröken Vi som fick veta att hon levde medan den gule labradoren fick dela maten i hennes skål. Orättvist falla ödets lotter. Det är hennes hormoner säger jag till slottsherren –nej det är för lite egentid med mig det är därför hon är sur– kontrar slottsherren och beklagar sig över att  arbetet tar för mycket tid från fritiden. Av vilken anledning Lyra är sur tvistar de lärde medan hon själv struntar i vilket bara hon får som hon vill. Järnladyn.

Vi går morgonpromenad igen, jag och flocken. Vi kryssar fram lite på tå bland det gröna frodiga gräset och vattenpölarna väl medvetna o att små kid och harpaltar kan ligga lite var som helst. Det står vatten överallt efter ytterligare en natts regnande, kanske risodling vore något att satsa på i år? Vi går på ett par flockar med dovhjortar som ligger och vilar på fälten, några rådjur betar stilla och vaksamt, häggen doftar himmelskt och en kråka flyger över oss med näbben full av mat till väntade ungar. Regnandet har dragit ned sig ett sångsvanspar som simmar i översvämningen med. Nere i mossen lyser blåbärsriset knallgrönt och humlorna surrar. Jag är särskilt glad över att se humlorna, de verkar ja blivit så få? Vi går förbi gässens rede med. Redet ligger tomt och resterna av äggskal är utspridda runt boplatsen men inga gäss syns till. Jag undrar om det gett sig av eller om räven hann först? Hemma igen släpper hundarna loss på gräsmattan, några leker tafatt och andra gräver sork. Det finns gott om olika intresseområden. Själv skördar jag en hel del av gräslöken, den är frodig i år, och ser mördarsniglarna klänga längs stråna. Sniglarna har älskat den senaste tidens nederbörd och väller farm i klasar. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera dem. Saxen går för fullt men det verkar vara oändligt många. Jag blev tipsad om att skaffa ankor, för de äter upp sniglarna med hull och hår men jag funderar över om ankor verkligen gör skillnad på sniglar och ärtskott? Något säger mig att kombinationen anka och ärtskott inte är lysande. Om det slutar regnar och torkar upp lite ska jag sätta spaden i marken och ta mig an den för stunden ganska eftersatta trädgården. Den svarta unghunden kommer säkert att anmäla sig som frivillig hjälpreda, grävning tycks vara en av hennes större passioner.

Medan jag försöker var mindful i maj planerar jag samtidigt för hösten. Den känns avlägsen och jag vill inte dit än men planeringen måste vara lite i framkant ändå. För vår del betyder hösten jakt, rätt mycket jakt tillsammans med flockens hundar under en intensiv period. Därav blir kursschemat på hösten inte riktigt lika omfattande som på våren men en del kurser och privatträningsmöjligheter kommer det att finnas i alla fall. Sedan hoppas vi såklart som alla andra att pandemin ska lugna ner sig så vi kan återgå till det lite mer normala. När så bli fallet så återupptar vi de gemensamma fikastunderna i butiken efter kurstillfällena. Jag saknar de stunderna och samvaron som blir över en kopp kaffe. Eller te för all del.