More or less
Jag fångar augustisolens sista strålar från altanen. Det går så fort nu. För varje dag dimper den ner bakom granarna lite snabbare. Lite tidigare. Lika gul, varm och underbar som vanligt förstås. Om än inte ännu lite bättre nu mot slutet av sommaren. Det är bonus med augustisol och högsommarvärme. Helt klart.
Lass Monster växer i mina ögon. Gjorde rejält i förra veckan i alla fall. För en av kursdeltagarna tappade sitt favoritkoppel någonstans i blåbärsriset nere i mossen och vi fann det inte hur vi än letade. Eftersom kopplet var olivgrönt med inslag av rost var det rent omöjligt att finna det med hjälp av synen och vårt luktsinne är väl inte direkt något att hurra över. Jag erbjöd mig att leta lite till när jag tog hundarna för kvällsrastning och tänkte att om turen var framme skulle jag kanske finna det. Det gjorde jag inte men Lass gjorde det. Plötsligt stod hon där med kopplet i munnen. Makalöst bra tyckte jag och hon steg såklart ordentligt i graderna. Sedan skulle vi egentligen gå hem men då fann hon en bajspåse med innehåll hon i helst vill äta upp i samma område som hon hittade kopplet. I bajspåsen var det korvbitar som passerat bästföredatum för väldigt längesedan visade det sig när jag fick övertalat henne om att lämna den i från sig. Hon steg lite till i graderna efter det fyndet. Inte för att jag ville ha korven men för att det var smått fantastiskt att ingen av alla de retrievrar som tränats i marken senaste tid inte funnit påsen och för att jag fick henne att lämna ifrån sig påsen innan hon svalde den med dålig korv och plast och allt. Det kunde mycket väl ha hänt. Efter det här är Lass monster definitivt less monster. Kanske, kanske ändå? Hon är ju faktiskt rätt gullig faktiskt. Och duktig. Åtminstone när hon vill, stjärnorna står rätt och jag är på gott humör. Samtidigt.
