Morning has broken
Måndagmorgon och sol utlovas. För en hel vecka framöver otroligt nog. Mig passar det bra men några regnskurar på nätterna hade inte skadat. Växthuset, som jag nu mer kallar odlingstunneln är på plats. Slottsherren har installerat en självöppnade taklucka, efter en rad svordomar, och vi har fyllt jord i odlingsbäddarna och gödslat den. Utanför bygger vi upp en köksträdgård av pallkragar. Jag trivs allra bäst med händerna i jorden, mitt i skapandet och livskraften där kreativiteten kan flöda fritt. Samma känsla finner jag i samvaron med hundarna och träningen tillsammans med den. Då är inte händerna i jorden men istället fötterna väl förankrade mot marken. En jordnära känsla det med.
Morgonrutinerna i slottet får ändras något nu, justeras lite och släppa fram utrymme för bevattning i växthuset och egen rastning av Lakrits med den ihop sydda tassen. Vi måste vara särskilt rädda om honom ett tag nu så läkningen kommer igång ordentligt. Bandaget är avtaget och såret ser fint ut men det sitter mitt i den ledade delen av tassen så påfrestningen på stygnen blir ganska rejäl. Lakrits tycks fortsatt ta det med ro, men tratten vill han helst inte veta av. Jag behöver vara särskilt rädd om det nysådda i växthuset ett tag med. Passa med vattning så de små plantorna och fröerna får en bra start och kommer igång. Bara de rotat sig ordentligt klarar de sig bättre. Som med alla nyfödda och små ungar tänker jag. Fasanhönan och hennes mycket vackra tupp har uppehållit sig runt växthusbygget och trädgårdsanläggningen och nyfiket följt skeendet. Kanske hoppas de på några goda fröer eller en fet daggmask? Jag för min del hoppas på att fasanhönan ska lägga sig på ägg och ruva fram en kull frilevande fasankycklingar.
Nu ska jag ut med vattenkannan och hundarna och planera för dagens kurser och privatelever. Let’s go!
