Något att bita i
Kvällarna blir kortare nu, den ljusa delen av dem i alla fall, den mörka delen blir tvärtom längre. Jag står emot så mycket jag kan. Vill inte. Samtidigt är det lite skönt. För när klockan passerat tjugoett och det är mörkt ute är det helt legitimt att gå och lägga sig. Tycker jag.
Valpen har härjat på köksgolvet denna dimmiga septembermorgon. Hon har energi efter mest ha vilat sig igenom gårdagens andjakt. Sopborsten far över köksgolvet så det slår i väggar och dörrposter och allt som går att dra i dras det i. Gardinen till exempel. Det är tydligt att valpen behöver något att bita i. Bokstavligt. De vassa valptänderna har ett uppdämt behov av att sjunka in i ett stolsben, en golvlist eller något liknande. Jag räddar det som räddas kan med ett grovt hundkex. Det duger åtminstone för stunden medan jag funderar över en mer permanent lösning. En bra bitvana och ett mer valpsäkrat kök. Samtidigt undrar jag om jag möjligen får något att bita i med den här valpen? Hon är vild.
Det tar sextiosex dagar att bygga en ny god vana sägs det. För att den ska kunna kallas en vana. Men det tar sannerligen inte lika många dagar att rasera den tänker jag och tittat på den ihoprullade yogamattan på badrumsgolvet. En muskelsträckning i överarmen satte stopp. Åtminstone skyller jag på det. Och en synnerligen god vana som pågått i flera år var snabbt bortglömd. Nu blir det till att ta nya tag. Men det tar emot lite grand.
Andra goda vanor har befästs ordentligt i slottet. Som den att lilla Till längtar efter att få gå och lägga sig i sin bur om kvällarna. Den sover hon sedan gott i hela nätterna och har så gjort sedan hon flyttade i i februari. Jag förundras lite över det, att hon faktiskt fortfarande inte väckt mig en enda natt. Hon sover i buren frivilligt och kan välja hur hon vill göra men hon föredrar tryggheten i lyan. En mycket god vana tycker jag. Buren är lätt att ta med om man så önskar och en mobil trygghet är oöverträfflig. Samma är det för valpen Bra. Hon finner också trygghet i sin bur och sover gott i den både borta och hemma. Jag lägger lite tid på burintroduktionen när valparna är små och det betalar sig. Inledningsvis får de små godbitar serverade i buren. Luckan står öppen och jag kastar in lite smågodis som de själva väljer att gå in för att äta. Lilla Bra går med på nästan vad som helst för några torrfoderkulor så hon är väldigt lätt att övertyga i det hänseendet. Härom kvällen fick hon bada i duschen. Hon behövde en tvätt. Lite skeptisk till det blöta var hon men när hon fick fatt på några foderkulor som flöt på vattenytan blev duschen toppen. Nu vill hon in i duschen varje gång badrumsdörren står öppen. Det är bra med lättlurade valpar.
Fast alla hundar är inte lika lättlurade eller mutbara. Som Lyra till exempel. Hon jobbar inte mot mutor. Sådana knep har hon avslöjat redan för mycket längesedan. Omutbar. Inte en chans att hinna komma i närheten av några goda vanor med henne. ”No, no” säger hon med en tydlighet som inte går att missförstå och stirrar mig intensivt i ögonen bara jag nämner ordet dusch. Så hon slipper duscha såklart. Med den inställningen. Och sjövatten duger gott ändå. Också till cockerdrottningar. Fast ärligt talat är hon inte så noga med sjövatten heller, om det inte finns något värdefullt att apportera så passar det henne bäst att stanna på land. Men skjuts den en fasan som landar på andra sidan en ström, iskall, bred å så är det inga som helst problem med vatten hälsar Lyra.
Valpen och Till har lekt på köksgolvet en stund ikväll. Det var för mörkt ute så de fick hålla till på köksgolvet. Till är väldigt snäll och har lite svårt att sätta gränser som valpen respekterar. Så valpen tar för sig. Hänger i Tills långa öron eller biter henne i hasorna. Men har man lite svårt att säga till får man ta till andra knep. Avledande manövrar och sånt. Det gör Till och valpen går på det. När valpen hänger som bäst i ett av de långa öronen tar Till en leksak i munnen och startar en lek. Vilket valpen såklart inte kan motstå. Det finns många bra sätt att uppfostra ungar på tänker jag, och hundspråk är fullt av nyanser.
