Några droppar små
Det är kväll och det regnar lätt utanför fönstret. Ett väldigt stilla och fint vårregns om knappt ens räcker till för att fukta ytan på jorden, men doften av det är där. Ljuvlig. Jag hoppas det bli lite av regnet till så det åtminstone lindrar dammet av jord och pollen som yr överallt. Efter de sista dagarnas vårbrukande med traktor och harv som jobbat både på fältet och i slottsträdgården ligger dammat som en fin hinna över precis allt. Även inomhus. Eventuellt har lite av det lagt sig som ett flor över mig med för jag har svårt att hitta min skärpa. Jag far runt med en fuktig dammtrasa och försöker hålla efter det så gott det går. Dammet. Jag är långt ifrån någon städpedant men när det går att skriva med pekfingret direkt i dammet på bordskivan på soffbordet har något ändå gått för långt. Det är en liten aning skönt med vårbruksdammet med för eftersom det ändå är som det är kan valpen och och den justerade cockerdrottningen springa in och ut genom dörrarna utan att torka tassarna och själv kan jag gå in med skorna på för att hämta något jag glömt utan att gå på tå. Men när vårbruket är klart och jag städat blir det stopp med det. Där är det skor av som gäller och hundtassar genom hundingången.
Lyra ligger med magen i vädret på en fäll på mattan intill det nyss dammiga soffbordet. Sårvård pågår. Slottsherren har tråcklat av henne t-shirten med palmer och zebror samt tratten och tvättar rent och smörjer in. Hon är en tålmodig och tacksam patient och ligger utan problem stilla och studerar pärlspontstaket som behövde skrapas och målas om redan för tio år sedan. Såret set fint ut och huden runt om med, svullande har gått ner rejält och Lyra är piggare än på länge och söt i sin t-short så läget känns stabilt och överkomligt. Taket med målningsbehov tar vi en annan gång.
Jobbhelg för mig. Det har varit det. Massor av trevliga hundar och människor har jag mött i det vackra vädret genom hela veckoslutet. April alltså! Och hundar! finns det något bättre? Särskilt mycket tid för de egna hundarna har det inte blivit även om dagarna är långa nu, det vill ju till att orka med också. Men nu på eftermiddag blev det ett roligt och bra pass med retrievrarna och Lad. Basen var fyra markeringar i minnet med förflyttning. Väldigt kul faktiskt, som det alltid är när träningen går bra. En rejäl dos med feelgood och det var precis vad både jag och hundarna behövde efter jobbhelgen. Jag bakade en sockerkaka med blåbär när vi kom in igen, vispade de knallgula äggen från de egna hönsen med socker för hand och rörde försiktigt ner resten och toppade sedan med blåbär. jag låter dinkelmjöl ersätta det vanliga vetemjölet och det är handvispning som gäller med så färska ägg, känslan i handen när vispen slår ägg och socker luftigt mot kanten av den rundade rostfria skålen. Hantverket i något så litet som en hembakad sockerkaka. Den underbara doften och den lena varma kakan tillsammans med det varma chokladteet. Nu skymmer det och regnar lite mer. Jag tror möjligen det räcker för att dämpa dammet och ge allt växande lite välbehövlig fukt. Några droppar små och så vidare. Skönt.
