När allt känns som en baggis

Jag lyssnar på lyckoprofessorn Mikael Dahlen och drar lite på munnen när han säger att man är som lyckligast när man är åttiotre år. Det var det jag misstänkte tänker jag, att det tar ett helt liv för att komma fram till vad man vill och vad som gör en lycklig. Jag satsar nu på att ha som mål att känna mig som åttiotre omgående. Det får bli min nya vision, det och en lycklig minut här och där varje dag. Och så den fysiska hälsan då, för den blir rätt avgörande som åttiotre åring. Jag tar till mig nystarten med ett nytt vitt ark som han pratar om med, den rekommendationen tänker jag särskilt på nr det gäller hundträningen. Tänk inte så mycket på det som gått dåligt när du tränade sist, startade på prov sist eller vad det nya kan vara. Nystarta istället, fram med det vita arket, behåll det positiva, se hunden där den är i nuet och lägg upp träningen därefter. Frigörande, jag lovar.

Pal ligger vid mina fötter och gnager på ett tuggben medan jag startar dagen i min egen självvalda takt och lyssnar på lyckoprofessorn. Tack Gud för den möjligheten. Jag gav Pal ett tuggben för tuggbehovet är stort just nu och det var ett betydligt bättre alternativ än julgransmattan han började med. Granen står kvar på den så jag är glad att jag lyckades uppmärksamma situationen i tid. Jag tänkte att den skulle får står kvar några dagar ännu, till tjugondedag Knut sådär även om själva julhelgerna egentligen är över. Ute fortsätter det nyckfulla och aningen opålitliga vintervädret på klassiskt vis. Ett par dagar med snö och minusgrader, någon mild vindig dag efter det, tö och medföljande slask och sedan en ny da med minusgrader. Där är vi nu, i det omfrusna läget med fläckvis skarsnö och isfläckar, svårplanerat och olämpligt vad gäller hundträning och trampdynor. men som sagt är det inget annat att vänta här i januari. bara att gilla läget och vara flexibel och medgörlig vad gäller snabba ändringar. Just nu funderar jag över morgondagens träning, om den går att genomföra eller om det blir för stor risk för tasskador och sträckningar, så snart det ljusnar ska jag ut och kolla underlaget tillsammans med hundarna så får vi se. Igår eftermiddag gick det fint att genomföra kurstillfället även om förmiddagen snöade inne för senare på dagen var det uppehåll, en snäll plusgrad och mjukt i snön. Till och med lite sol på himlen fick vi. Jag måste nämna lite om kurstillfället på eftermiddagen känner jag för det var lite speciellt på flera plan. För det första blev det bara tre ekipage så det var en liten, nära grupp, för det andra var det vädret då, det behagliga lugnet efter storm, regn och snö. Fåglar som kvittrade och känsla av ljuset som sakta är på väg tillbaka. Sedan var hundarna, och förarna galet duktiga. jag tycket verkligen jag klurade till upplägget och valde kluriga dirigeringar med fällor med tanke om att träna på att ”handla” hunden och ta sig igenom skitsituatioernna när de uppstod och inte tillåta sig att kalla hem hunden och göra om. Träna på att lösa uppgiften helt enkelt. Till det hade jag lagt in en del markeringar, styrda och några mer självständiga. Som ekipagen levererade. Särskilt linjerna imponerade och all tre ekipagen gjorde det så snyggt. Att en ensam vit dovhjort valde att långsamt promenera förbi på fältet medan en av hundarna söket efter en boll i ett område ökade bara på den nästan lite magiska känslan av perfektion. Nej, allt gick inte klockrent förstås men hundarna var väl i hand, förarna rätt i tajming nästan hela tiden och uppgifterna löstes i fint samarbete. Ett kurstillfälle att minnas och det som var alldeles extra kul var att alla tre ekipagen levererade på hög nivå. Jag ska reflektera lite extra över det här tillfället, analysera några hur och varför för det finns såklart sådana. En känsla av flow genomsyrade kurstillfället och ekipagen och det är värt at reflektera över om det var något särskilt som gjorde att alla hamnade så rätt. Jag har några tankar om det, förutom det givna med träningen som ligger bakom resultatet, jag ska låta dem landa innan jag sätter ord på dem. Men först ut i snön med hundarna.