När det plötsligt blir uppenbart
Vintern fortsätter. Vi fryser och myser om vartannat och förfäras lite över vad nästa elräkning kommer landa på när vi får den om ett tag. Att den kommer vara dyrare än vanligt är vi överens om för månaden har mestadels vart ordentligt kall och vi har kompletterat med ett extra elelement i hundavdelningen när det varit som kallast och golvvärmen inte fungerande. Å andra sidan sparade vi en del på att nyss nämnda golvvärme inte var igång. Men den förtjänsten åts såklart upp av vad reparationen och den nya termostaten kostade. Ett steg fram och två tillbaka. Men nu är det ingen ko på isen så vi ska allt överleva elräkningen med. Imorgon väntas plusgrader dessutom så då kanske vi kan spara någon krona till på det och lägga den pengen på något roligare. Som i spargrisen för att samla ihop till det väggmonterade växthuset vi sett ut till slottets framsida kanske. Som ett litet orangeri. De har känts så kul att tänka på det. Vi har sett framför oss hur fint det ska bli, hur vi ska sitta där när vårsolen visar sig men fortfarande är kall för att njutas av fullt ut utomhus och med ett tänt ljus och kvällsfika med hundarna runt oss när regnet vräker ner en sen högsommarkväll. Det var så roligt att se skissen och bilden på ett färdigmonterat likadant växthus säljaren skickat. Vi har glatt oss och tänkt och funderat och valt färg och äntligen kommit till beslut. Vi gör det! Passar på nu då leverantören ger tjugo procents vinterrabatt. Rena förtjänsten att handla nu med andra ord. Det var så skönt att komma till beslut efter flera vändors funderande och vi kände oss så nöjda. Båda två. Samtidigt. Det i sig är faktiskt en liten bedrift. Men här var vi eniga. Till och med om färgen. Jag var i alla fall enig och jag tror att slottsherren var det med. Vi skulle bara kontrollmäta en gång till och bestämma vilken taklutning det ska vara. Vilket som blir snyggast till slottet.
Då plötsligt blir det uppenbart.
Vi har tagit fel på ett mått. Lyckats läsa skissen fel båda två och vända några siffror. Jämmer. DET GÅR INTE! Bredden ör inte rätt. Hur i h-vete vi kunnat missa samma sak båda två begriper jag inte men nu är det som det är. Dessutom. Rätt bredd går inte att få fram. Återstår är att bygga eget orangeri med specialanpassade mått men då hamnar vi obönhörligen väldigt långt från kampanjen med tjugo procents vinterrabatt och spargrisen behöver svälla rejält för att det ska gå vägen. Drömmen ett orangeri krossas hårt, omedelbart och obarmhärtigt och besvikelsen rasar över mig som ett mindre jordskred. När något verkar för bra för att vara sant är det oftast det. Nåväl. Det är ingen ko på isen den här gången hellet, det är bara lite trist. Jag tröstäter en hög Annas pepparkakor med fransk bondost. Det känns lite bättre. Men jag undrar om jag inte behöver ett glas champagne med?
Lass sover inte vid mina fötter den här kvällen. Inte de två kvällarna före den här heller. Hon leker med sopborsten eller gnager på ett ben om hon inte terroriserar en storasyster i tratt. Hon har blivit blivit äldre, inte oväntat förstås, och behöver inte sova riktigt lika mycket längre. Jag tycker det är lite synd för valpar är ofta som bäst när de sover. Å andra sidan är hon lite mer hanterbar nu, verkar inte bara vara ute efter hyss hela tiden, hon är mer kommunikativ med och kan faktiskt bara ligga still utan att sova eller förstöra något. Det är skönt att märka att även hon har mellanlägen. Perioder av andrum. För mig. Snart har jag ingen liten valp kvar längre vilket känns bra men också lite vemodigt eftersom jag inte ska ha någon ny valp på många år.
Någon som hört den förut?
