När jorden öppnar sig
På avstånd hör jag brummandet av traktorn medan jag håller kurs för ett gäng hundar med tillhörande förare i mossen. Mer rätt är väl att jag håller kurs för hundförarna med tillhörande hundar. Men oavsett. Det är ljudet från traktorn jag tänker på. Ljudet av vårbruk och doften av nyvänd jord. Maskarna upp mot solen och vissnat gräs neråt. Aprilsolens förmåga att luckra upp jorden och låta den falla isär i ett fint mjöl när harvens pinnar drar fram. Senare, det vinande ljudet av såmaskinen när fröerna ska ner i den bearbetade jorden. Men ljudet av såmaskinen uteblir i det här fallet för någon sådan har vi inte. Än.
Det är slottsherren som plöjer en lång remsa av vår tomt längs med hela åkerkanten. Några meters bredd där vi ska så blommor och växter för humlor, insekter och fasanerna. För trivsel och mångfald. Och för att vi har en traktor sedan en tid och det är synd att den står oanvänd. Jag hoppas att våren och försommaren blir gynnsam. Att fröerna får lagom mycket regn och gror fint och jämt och att resten av sommaren ger regn i en väl avpassad mängd och att vi slipper torka. Jag hoppas förra årets tidiga skyfall uteblir, de som spolade bort mängder av fröer som ännu inte grott och fick de som hunnit gro att drunkna. Vi gör det här för vårt eget höga nöjes skull, och lite för den biologiska mångfalden förstås, men vi står inte och faller med det om något går fel. Men jag tänker på lantbrukare som har sin försörjning från jorden och på dem som på annat sätt är beroende av vad jorden ger. Tänker på vilken stark mentalitet de måste ha, eller får med motgångarna och hur de måste lära sig sopa undan och välja bort att oroa sig för sådant de ändå inta kan påverka. För att orka med. Sedan tänker jag lite på att hundförare med unga hundar skulle behöva göra lite som lantbrukarna och försöka att inte oroa sig för sådant de inte kan påverka heller, vad gäller hundarnas gener, i träningen och hundarnas utvecklingen och att det rent av skulle oroas sig mindre över sådant som de kan påverka med. För det blir en sån himla massa oro i träningen ibland att knappt inget blir uträttat överhuvudtaget eftersom oron att något ska bli fel eller att hunden inte ska hålla överskuggar allt det andra. Det är en farlig väg att gå. Eller kanske inte farlig men åtminstone inte gynnsam för den leder inte framåt. Det måste få blir lite fel ibland, det ingår i konceptet liksom att alla sådder och skördar inte blir lyckade för lantbrukarna. Man måste pröva och försöka och någonstans förlita sig på att det man gör kan bli bra. Kommer att bli bra. Helt enkelt bestämma sig för att känna tilltro till processen.
Valpen Wirre kör kvällsrace på golvet nu. Kasta sig handlöst över en papplåda, attackerar en leksak och galopperar några varv med den innan han kissar på sig på skifferklinkersen vid köksspisen eftersom han var så inne i leken att han inte såg det komma. Det gjorde för övrigt inte vi heller. Vi tittar lite på honom, rynkar våra pannor och undrar lite vad det ska bli av den här. Han är den livliga sortens valp, definitivt inte den typen som kommer sova sig igenom sitt första halvår. Det har vi redan konstaterat. Lite smått förfärade studerar vi hans energi och undrar om den kommer gå att tygla. Men vi oroar oss inte för det, bara konstaterar att han är ganska typisk valp. Livlig och full av hyss. I smyg fnissar jag lite för mig själv och tänker att slottsherren har fått lite att bita i men glömmer av att det påverkar mig med eftersom Wirre hänger med mig de flesta av veckans vardagar. Nåväl, det är bara att försöka ta sig igenom valpperioden med förnuftet i behåll och tänka att det inte går att bromsa sig ur en uppförsbacke. Något som Wirre inte verkar ha några som helst planer på att ens försöka.
Ps Namnet April kommer troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ’öppna’, men det finns också andra möjligheter. Betydelsen härstammar sannolikt från att jorden öppnar sig när växter börjar gro. Ds
