När skjuter för all del ingen hare

Med fem kilo varm valpkropp i famnen hasar jag ner för trappan, kliver över goldentiken och slår upp dörren mot septembermorgonen. De svala luften omfamnar mig medan valpen gör det den behöver och blickar mot trädgårdens blommor och den nysådda fälten. snart kommer några av de andra hundarna släntrande med, sträcker på nyvakna morgonkroppar, gäspar och går iväg över gräsmattan för att slå en drill eller två. Så går vi in igen och jag slår på vattenkokaren och sätter mig vid köksön med en valp och minst två vuxna hundar runt fötterna. Som jag älskar dessa tidiga morgonstunder. Lugnet i kombinationen med kreativiteten som flödar när jag vet att jag har en helt ny orörd dag framför mig. Glädjen över små vardagssaker. Som att kommunen lagat vår soptunna. Den med en 1a på locket och fack för plast papper, metall och ofärgat glas. Vilken lyx det är ändå att kunna sortera på hemmaplan och inte behöva ta bilen för att åka och lämna. Okej. Det händer att jag vaknar på sämre humör med, helt med avsaknad av kreativitet. Men inte idag.

Det blev Norge för oss igår. I en paus bland septembers jakter och jobb. Den norska mästerskapshelgen. De är otroligt bra på att arrangera mästerskap och workingtest norrmännen. Inget undantag igår. Utmanande stationer i båda klasserna där de tagit tillvara på både möjligheter och svårigheter i terrängen. Välarrangerat och trevligt. Nästan inget regn alls. Slottsherren och gulliga Lillie tog sig runt unghundsrundan med fint resultat. Gulliga Lillie var koncentrerad och målinriktad, stadig och lugn. Hon övermarkerade lite på ett par stationer, drog järnet med sina snabba ben och då tog det lite tid att jobba in apporten. Duktig ändå. En bit över åttio poäng jobbade hon in tillsammans med slottsherren men i den hårda konkurrensen fattades det ändå en bra bit för att nå en finalplats. Allra bäst gick det för Lakrits barnbarn Glänsa som drog till med hela 100 poäng av 100 möjliga med sin inlånade extraförare Anna. Fantastisk prestation! Ett annat barnbarn, kullsystern Spice tog sig också till final tillsammans med bland annat gulliga Lillies syster Duger. En spännande finaldag idag med andra ord där vi håller alla tummar vi kan för de duktiga hundarna.

 

Att fotografera svarta hundar är en konst. Jag behärskar den inte än men borde väl ändå kunnat räkna ut att ljuset låg fel tycker jag. Nåväl. Här är ett foto på Lakrits, sim vann Norska unghundsmästerskapet 2015, intill sitter dotterns Light som vann svenska unghundsmästerskapet några år efter och bredvid henne sitter kulldöttrarna Spicy och Glänsa som var 1 och 4a i grundomgången på Norska mästerskapet 2022. Glänsa med hela 100 poäng. Alla med kennelprefixet Searover.

Vår trotjänare Lakrits var med också, i elitklassen som veteran. Han gjorde som han brukar, var stabil, trygg och säker. Och helt i hand. Hängde med bra till slottsherren gjorde en missbedömning och höll honom kvar för länge i samma område. Fel område. En retlig miss och det är alltid lätt att vara klok efteråt. Trogna Lakrits gjorde ändå det husse bad och letade precis där han blivit anvisad. No blame on the dog. Efter det avslutade de i stor stil på med ett fint utförande på en lång dirigering. Supervassa, duktiga hundar i eliten  med så någon final hade det inte blivit oavsett förarmissen. Kul hur som helst. Och jag blev så sugen på att vara med.

På väg hem hämtade vi upp lilla Bra som sovit över natt hos Tina och My och resten av familjen. Det var ett kärt återseende förstås, särskilt för min och slottsherrens del, lilla Bra hade förmodligen varit helt nöjd med att stanna med om det varit så. Och jämthundstiken Disa hade nog kunnat tänka sig att adoptera Bra för alla framtid. Den lilla valpen är sannerligen lätt att fästa sig vid. Kliver med mjuka tassar rakt in i hjärtat och jag låter det ske.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top