När tiden är mogen
Grått, regn och rusk. Jag surade lite över vädret först men mindes sedan att det inte är befogat alls att klaga på vädret, jag har det oförskämt bra. Istället åkte regnkläderna på igen och jag tog med den gule och Mer på en kombinerad tränings och promenadrunda. Slottsherren tog sin flock och gick ner mot mossen för att leta eventuellt bortflugna fasaner. Det är mycket pyssel att vara fasanfarmare bland rävar och rovfåglar. Det regnade tappert igår med, betydligt mer än vad väderprognosen nämnt men det kom väl inte som någon överraskning. Regnställen fick bekänna färg och gjorde det inte riktigt fullt ut, fukten trängde igenom på axlar och armbågar. Ett problem som verkar i stort sett omöjligt att lösa är hur jag ska hitta regnkläder som håller tätt och som håller mer än en halv regnsäsong. Tacksamt nog klarnade det upp igår eftermiddag och kvällen blev riktigt fin, till nästa regnväder rullade in i skymningen. Vi hann tända grillen, och till och med få maten klar, innan det regnvädret kom. Kanske för sista gången den här säsongen?
På morgonens runda gick jag en tur runt ett av fältet där jag placerade ut fyra dummy för träning av långa linjer på hemvägen. Bruna Mer och Bäst höll sig runt fötterna och hade järnkoll på var jag gjorde av apporterna, det är inte lätt att smyga ut något när de är med men det var inte heller min avsikt den här gången. På väg tillbaka från promenaden tog vi oss sedan an linjerna från en annan vinkel utan ytterligare störningar. Svårigheten blev lagom avvägd tyckte jag. Den gule fixade en linje galant utan omdirigering och de andra med några få justeringar in på min tänkta linje. Han var lydig och väl i hand och jag nöjd. I rättvisans namn fick Mer så klart hämta en apport han med och med de stora öronen flaxande drog han iväg över fälten som skjuten ur en kanon.
En bild från dagens förts träning. Pilarna visar var målen var och ”plumpen” är där vi stod. Texten anger hur man bör förhålla sig under träningen, ha ha! Lättare sagt än gjort många gånger men idag fick det bra.
Hemma igen tog jag valpen Min på en liten träningsakt i trädgården. Lite följsamhet i koppel och sedan leta dummy i högt gräs efter ”inte nu” och ytterligare lite följsamhet, i koppel då med. Det är en fin ålder tycker jag, när valpar blir fem, sex månader sådär och Min verkar inte vara något undantag. Jag tror jag hittat förvandlingsknappen jag efterlyste häromdagen med, den som snabbt gör att det går att växla mellan hennes två skepnader. Den var faktiskt ganska lättfunnen när jag väl kom på (efter en liten upplysning av slottsherren ) att valpen blivit tillräckligt stor nu för att behöva bromsas upp en del och det var dags för lite gränssättande. Ja, så var småvalpstiden förbi ordentlig och jag förbereder mig istället för unghundstiden. Som jag ser fram emot och har väntat lite på. Vi tog en sväng i mulleskogen senare under dagen med, jag och valpen, där njöt vi av skogen var och en på sitt eget vis. Jag plockade kantareller och valpen jagade småfåglar innan vi enades över ett litet närsök i mossan. Nu ska de nyplockade kantarellerna ner i en gryta med hjortkött från förra helgens jakt och lök och grönsaker från köksträdgården. Söndagslyx och en passande gryta i höstvädret.
Nu dröjer det faktiskt inte länge till nästa småvalpstid, goldentiken Jippi är gått lite mer än halva tiden och hennes kropp börjar anta formen av ett päron. Det ska blivit väldigt spännande att se vad som döljer sig imagen. Att det är goldenvalpar vet vi såklart, men hur många det blir och vilken fördelning det blir mellan könen får bli en överraskning. Vi hoppas såklart att både antal och fördelningen ska matcha spekulanternas önskemål men visa av erfarenhet vet vi att det absolut inte är någon ide att ta ut något i förskott vad det gäller den saken. Vi får vänta och se.
Valpar på väg!
Bygget med slussen utanför hundluckan är klart. Riktigt bra blev det. Fast den smarta goldentiken räknade snart ut att det går bra att sitta i luckan i alla fall och kika snett ut till vänster istället för rakt fram. Men det går åtminstone inte längre att sitta med rumpan på golvvärmen, nu får hon flytta fram till själva den breda luckan om hon ska kunna se ut. Kanske blir det inte riktigt lite uppskattat att sitta där då?
Vi har tränat våra spaniel i helgen med. Rota och Lyra fick ett träningspass med sökarbete tillsammans. Det är särskilt roligt att se lilla Rotas utveckling. Lyra är redan ordentligt utvecklad och väl tränad sedan innan så hon jobbar på mer som hon brukar och som man kan förvänta sig medan lilla Rota är unghund där orutinen fortfarande lyser igenom. Hon har mycket kvar att lära och hon och jag har mycket kvar att lära tillsammans. Men roligt är det! Särskilt nu när jag ser att hon verkligen mognat och gjort framsteg. Först nu har bitarna fallit på plats och jag tänker över alla stunder vi varit ute, tränat och prövat, försökt och lärt. Stunder då jag slitits mellan hopp och förtvivlan, fast i mild grad för all del, men sällan är något självklart och med vissa hundar tar det lite längre tid att hitta pudelns kärna om man säger så. I Rotas och mitt fall har det nog egentligen enbart handlat om tid. När tiden är inne stämmer det och en hund blir mogen när den blir mogen helt enkelt. Inte mer än så.
