När vi lever enkelt ser vi klarare

Jag vaknar till ljudet av oroligt trampande tassar och när jag går ner för trappan känner jag den. Lukten. Jag är för sen och någon har redan hunnit gör det som behövde göras på golvet vid dörren. Shit happens. Jag öppnar dörren och släpper ut gänget i mörkret och det snöblandende blöta som faller från himlen. Fortfarande februari. Vinter. Jag funderar över dagens väderläge och gruppen som ska komma på kurs. Kollar smhis väder app och ser att den plötsligt visar många centimeter snö och gul varning här under dagen. Hoppsan. Fortfarande vinter som sagt. Opålitlig västsvensk vinter.

Bokrean pågår  nu och efter en oväntad omväg i eftermiddags hamnade vi i en bokaffär. Ingen går lottlös från en bokrea. I alla fall inte om man håvar fram plånboken och lyckas välja. Största bekymret nu är att bestämma vilken jag ska börja med?

Efter morgonen rullade dagen på. Det utlovade snötäcket blev det inte så mycket med men snöblasket uppifrån fortsatte ihärdigt hela dagen. Trots det man utan överdrift kunde kalla skitvädret hade slottsherren och jag bra träningspass tillsammans med retrievrarna. När man väl är ut i skitvädret tänker man inte så mycket på vädret det kunde vi konstatera. Inte alls lika mycket som när man sitter inne och tittat ut på det i alla fall. Förmodligen bör man också vara glad och tacksam över att ha ett väder som är hanterbart över huvud taget med tanke på klimatförändringar och annan skit. Bra träning blev det med. Ungefär åttio procent lyckande och övriga procent ”gör om och gör rätt” är väl avvägd mix tänker jag. Fast allas år cockerdrottning vände trenden till det motsatta i procentsatsen för hon raderade stoppsignalen från kartan så det blev rätt många ”gör om”. Slottsherren fick vänt skutan rätt i alla fall efter ett tag och Lyra verkade inte särskilt ledsen över det. Hon verkade inte ledsen över huvud taget faktiskt och inte besvärlig eller sur eller motvalls egentligen. Så vi funderade faktiskt över om det helt enkelt var ett missförstånd där hon tog stoppsignalen för söksignal och tvärtom? Slottsherrens signaler ligger rätt lika. Jag vet att det låter som århundradets bortförklaring men faktum är att vi ändå behövde överväga det. Mer troligt är kanske annars att lite slapphänt handling inledningsvis gjorde att cockerdrottningen såg chansen till att det var fritt fram. Somliga fungerar ju så, ger du dem lillfingret tar de hela näven. Och lite till.

Granne med bokaffären visade det sig ligga en tebutik. Där botaniserade jag runt och valde till sist två sorter. Och en chokladkaka från Storm & Bille. Ska man äta choklad ska man äta kvalitetschoklad och det har de på den lilla chokladfabriken Storm & Bille i Göteborg. Rekommenderas å det varmaste. Av flera anledningar. Den med peppar är nog favoriten, tätt följd av rökt havssalt och den här med kokos. Ren choklad med rent samvete. Smakar det så kostar det. Men det är det värt!  Storm & Bille Chokladfabrik

När vi tränat klart tog jag yngst och äldst på en promenad i snögloppet. Tillsynes oberörda av det som jag tyckte var dåligt väder travade de fram i skogen med svajande svansar. Livsnjutare och sanna optimister som har vett att uppskatta ett motionspass helt oavsett väderlek. Den gula unghunden slöt med jämna mellanrum upp vid min vänstra sida som för att hon förstått hur jag vill ha det och verkligen trivs med att vara där. Det kan också vara så att hennes stora matbegär minns stunderna som valp och godisbelöningen som kunde tilldelas när hon valde rätt plats vid sidan med. Hon har minne som en häst när det gäller mat så det är förmodligen därför. Jag bryr mig inte särskilt mycket om anledningen som formade hennes vilja att avslappnat gå intill min sida för all del men jag bryr mig mycket om att hon väljer att göra det. Det känns fint helt enkelt och en bra grundinställningen att fortsätta ta vara på.

Jag tänkte på henne lite extra idag, den gula valpen som inte är en valp längre, på hur fort tiden går och hur fort hon blivit stor. Jag kunde såklart inte låta bli att jämföra lite med, fundera över hur min andra hundar var i samma ålder. Vissa saker och olikheter är ganska slående. När jag tänker på svarta Min i samma ålder minns jag den graciösa, smidiga unghunden med lååånga ben som trots sin storlek var som en katt i kroppen och med ett elegant jämfota hopp från stillastående kunde hoppa över slottsträdgårdens gärdesgårdsstaket. Det är nog den tydligaste olikheten mellan den svarta och den gula hunden. För den gula unghunden är mer som ett bowlingklot i kroppen och så långt ifrån smidig en ung jaktavlad labrador rimligen kan vara. Bara tanken på att hon skulle hoppa över samma staket känns omöjlig, hon som nära på har problem att ta sig över trösklarna inomhus. Visst är det spännande? Imorgon ska det förresten bli SOL och den ska stanna en hel vecka säger smhi. Är det någon som vågar och vill sätta emot? Inte jag i alla fall.