Note to self
Solen fortsätter stråla. Vi strålar i kapp med den förutom några lätta moln som drar förbi sinnet då unga Lad har lite svårt att hantera en höglöpande Besta och inte riktigt vet vilken tass han ska stå på eller var han ska göra av sig själv när den snygga labradoren tittar bedjande för andra sidan grinden. Det är inte lätt och de kräver en del utvecklingssamtal. Det kan nog behövas ett litet förtydligande även i sådan här banal bloggtext då jag märkt att det kan misstolkad å det grövsta vad ett sådant utvecklingssamtal står för. Uttrycket kanske är dumt i hundsammanhang med jag tänker att utvecklingssamtal är det samma som ett utvecklingssamtal emellan människor och består just av ett samtal. Ett samtal med tydlighet och riktning och inte ett kok stryk om någon nu skulle tro det.
Sol igen. Vilken vecka det varit. Sommarvädret. Vilka kvällar. Bänkade på altanen till solen går ner. Det börjar nära på bli enformigt att skriva om det. Men det är allt annat än enformigt. Det är underbart, inget annat. Badat har vi gjort med. Ikväll tillsammans med de tre grabbarna. Sjön var så varm att vi utan vidare kunde ligga i länge. Långt i från barndomens ute simskola med regn i luften, femton grader i vattnet och lila läppar. Idag var det tjugofyragrader i luften och om jag gissar rätt var det tjugofyra i vattnet med. Ljuvligt. Valpen har tagit simborgarmärket flera gånger redan och verkar helt trygg i vattnet men jag är inte lika bekväm med att simma med honom för han har en förmåga att simma tvärs över min rygg och trassla in tassarna i mitt hår om jag inte satt upp det. Lass och Pal leker på altanen nu, efter badet, tar igen förlorad lektid då de varit åtskilda största delen av dagen. De har brottningsmatch på trädäcket och flygmyrorna flyr åt alla håll. De svärmar ikväll, förutsättningarna är väl rätt, och delar altanen med oss. Vi hänger ett vitt lakan på ett par stolar vid sidan om oss så håller flygmyrorna sig till det. Så har vi flygmyrorna till vänster och getingarna till högre och en frizon i mitten där vi kan rå oss själva och njuta av kvällssolen rakt i ansiktet.
Igår kväll när vi satt på altanen skällde Lass i hundgården. Hon brukar inte göra det men har varit lite ”spökig” så det var väl inte helt oväntat. Hon tystande efter ett par tillsägelser och så tänkte vi vill inte så mycket ner på det. Förrän jag gick runt med Pal till framsidan och fick se att rågeten gick och betade i trädgården. Det förklarade det hela. Senare på kvällen när det blivit mörkt , hundarna var nattade för kvällen och jag lagt mig för att läsa och slottsherren stod i duschen skällde någon av de yngre hundarna igen. Fast det var inte Lass den här gången men möjligen lilla Till eller Pal. Märkligt men mest irriterande, jag hyssjade åt dem och sa till dem att gå och lägga sig igen. Men den som skällde ville inte riktigt ge med sig och när jag plötsligt hörde hundtassar nedanför sovrumsfönstret förstod jag att något inte riktigt stämde. En dörr stod på glänt när jag kom ner och både Lakrits och Lad saknades. De sprang runt huset och letade. Lakrits efter höglöpande Besta förmodligen och Lad efter slottsherren. Om de öppnat dörren själva eller jag glömt stänga den låter jag vara osagt. Det kan mycket väl hända det var det sist nämnda för så här på sommaren när det är riktigt varmt står slottets dörrar öppna på vid gavel mest hela tiden och många är de också. Dörrarna. Det händer ibland att någon glömmer stänga någon av dem. Kontentan av det hela blev i alla fall att man ska lita på sin hund. Eller på sina hundar. Både vad det gäller rådjuret och de nattliga rymmarna gjorde hundarna oss uppmärksamma på att något inte var riktigt som det skulle. Om vi bara kunde lyssnat lite bättre.
