Olika är bra…och lärorikt
Cockerunghundarna Rota och Flow är in mångt och mycket varandras motsatser. Rota blir sju månader i månadsskiftet och är nu en lurvig slyngel. Hon testar gränser och ifrågasätter på det milda sätt hon har. När jag påpekar för henne att jag inte alltid gillar det hon gör och att det finns regler att förhålla sig till lägger hon sig på rygg och meddelar att hon ger sig. Givetvis kommer hon undan med det för man kan ju inte vara irriterad på någon som ligger platt på rygg med blottad strupe. Flow skulle aldrig kommit på tanken att göra så i samma ålder. Hon satt stadigt och tittade mig djupt in i ögonen, sa okej då gör vi väl så som du vill då och tio sekunder senare kunde hon gör om samma tilltag igen. Lika glad och lika oberörd. Ligga på rygg skulle hon på sin höjd göra när hon sover. Rota vill vara nära, hon ligger gärna på mina fötter och kryper upp i knät när det finns chans medan Flow föredrar att springa. I alla fall minst ett par maraton innan hon kan tycka det är mysigt att ligga i knät. Och då ligger hon bara en kort stund innan det är dags att springa igen. Sigrid Marie som Flow nu bor hos i Norge rapporterar att det går utmärkt att spinga i Norge med. Flow gör det gärna och mycket även där. Rota springer också men inte i närheten av med den intensiteten och kraften Flow har i sitt spring. Rota använder nosen mer, hon är mer intresserad av att undersöka markern, dofterna och spåren och förstår nog inte riktigt vad springandet tjänar till. Istället rotar hon runt i vegetationen och är mer under gräset än ovanpå medan Flow springer ytterligare ett maraton. Visst är de lika i många avseende med, de är ju unga jaktcockrar båda två, fast med två helt olika personligheter. Den ena är inte mer rätt eller fel än den andra tänker jag, de är bara två unika individer med brister och förtjänster och var sin egen personlighet.
” Låt mig med öppna ögon läsa den bok mina dagar skriver – och lära” Dag Hammarskjöld
