”Om du inte gör som jag säger kan vi inte samarbeta”

Jämfört med igår var vädret förhållandevis varmt idag. En plus är väl inte mycket att skryta med men det hängt runt nollan de två senaste dagarna och varit sådär riktigt surt och råkallt är tre plus ett stort steg rätt riktning. Ingen halkvarning för de större vägarna heller så dagens båda kurstillfällen kunde genomföras som planerat. Fina hundar och fina människor vanlig ordning och helt utmärkt hundväder. I morgon ska det snöa över oss igen men den dagen den sorgen.

Sorg är annars något jag aktar mig en del för. Det finns så mycket av den om man fördjupar sig lite så jag försöker hålla den på avstånd och blicken riktad framåt. Jag läste en bok som berörde mycket för en tid sedan, vemodet sköljde in över mig och skakade om. Det var vackert och bra för medvetandet men det räckte där. Efter den boken har det blivit feelgood och kriminalare istället. ”Snälla” kriminalare och inga mer råa som Keplers på ett tag. En sådan om året på sin höjd är ungefär vad jag klarar av. Att kliva in i en bok är en uppskattad verklighetsflykt för en stund. En paus från de egna tankarna och ett utmärkt sömnmedel. För mig i alla fall. Det behövs inte många rader förrän boken tippar ner över näsan. Just nu läser jag en av Håkan Nesser men den tippar inte så lätt för jag finner den spännande men framförallt fängslas jag av Nessers sätt att skriva. Flödet i texten och språket tilltalar och sidorna glider förbi i rask takt medan sömnen får vänta. Nu får jag istället tvinga mig att lägga i från mig boken för att inte läsa bort viktig sömntid.

På morgonen lyssnar jag istället för att läsa, en kort lyssning på nyheterna med ett öra öppet och sedan ett fördjupande poddavsnitt inom något av de ämnena som är mina. I det fallet tycker jag internet är oslagbart, den uppsjö av information som finns att få när man söker den. Just det där med ”söker den” tycker jag är avgörande, jag vill leta upp det jag är intresserad av inte överösas av det i flöden och annonskampanjer. Välja själv är viktigt. Så det gör jag. Den senaste podden är hundrelaterad och fördjupar mig i ämnet primära förstärkare och medfött driv. Inspiration att hämta och med den i bagaget vill jag inget annat än ut och träna hundar. Och människor då. Mycket människor handlar det om i mitt fall. Att träna, och lära, människor så de i sin tur kan träna sin hundar. Mycket pedagogik och en aning psykolog blir det med förutom själva hundträningen och en sak som slog mig lite extra häromdagen var det citatet i blogginläggets rubrik. Det är ett av mina favoritcitat jag ”tagit över” från en god vän. Roligt och tänkvärt tycker jag för jag stöter faktiskt på det i mitt jobb emellanåt. Hundförare som tycks ha den inställning i relationen till sin hundar. ”Om du inte gör som jag säger kan vi inte samarbeta” sagt från förare till hund alltså. Fast man kanske skulle kunna tänka sig det omvända med tänker jag och ler lite för mig själva när jag tänker på allas vår cockerdrottning Lyra. Lite med glimten i ögat undrar jag om det inte är hennes inställning till vår relation. Det jag stöter på i mitt arbete är mer åt andra hållet, alltså en förare som som säger så till/om sin hund fast utan att använda citatet förstås, men andemeningen av det. Att det inte går att få till samarbetet med hunden för den gör inte som föraren säger. Jag höra ibland. Nästan lite komiskt faktiskt för om bara en bestämmer och styr är det ju inte mycket till samarbete. Så vida inte motparten får något för samarbetet såklart. Där i ligger hela skillnaden.

Idag skulle en av mina tidigare hundar fyllt tjugo år om han funnits kvar. En orealistisk tanke förstås för hundar blir inte tjugo. När jag tänker tillbaka på den tiden känns det nästan som det var i ett annat liv. En annan tid. Jag hade redan då haft rätt många hundar men den här var lite speciell. En av flera speciella för all del för all är ju det. Men han var ovanligt stark, ett driv utöver det vanliga. Jag kan inte låta blir att fundera lite över hur det hade varit och jag hade fått den hunden nu. Vad tjugo års erfarenhet av hundträning hade gjort för skillnad. Ingen större ide’ att fundera över det i och för sig för något svar finns inte att få. Men tanken är lite spännande ändå. Det hade varit kul att pröva. Problemet är bara att ju mer erfarenhet jag fått desto mer medveten har jag paradoxalt nog blivit om hur lite jag kan. Men oavsett, det hade varit kul att.

En del kan jag med såklart och jag övade några av mina färdigheter tillsammans med Pal och Lass i tur och ordning. Pal tränar vidare på högertecken, nu med ett störningsområde till vänster och jag jobbar vidare med tydligheten i kommando och rörelse(kommando före rörelse) och att inte säga fel ord. Hur svårt kan det egentligen vara att lära sig skilja på olika kommandon för häger och vänster? Det är inga som helst problem för hundarna men jag själv har på tok för hör felmarginal. Jag torrtränar nu, visualiserar övningen och repeterar orden i skallen innan jag tar med hunden. det går bättre, det gör det men ändå, det borde gå ännu bättre. Lass tränade på sitt och följsamhet och sådana saker. En väldigt uppmärksam och prydlig elev. Om jag gör rätt. Väl tajmade belöningar gör susen för hennes del med. Jag vet inte riktigt om det är hon som är annorlunda där är jag som tänker annorlunda med henne men jag når henne och får resultat på ett lite annat sätt än vad jag är van. man behöver vara lite uppfinningsrik emellanåt. Lite som när jag skulle komma åt ett bekymmer i bokföringen idag och uppgiften inte gick att f fram den vanliga vägen. Utrustad med tålamod och för dagen lönings orienterad utan risk att tappa humöret sökte jag alternativa vägar och lyckades faktiskt. En påminnelse om hur vitkigt det är att inte köra fast i gamla spår.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen