En dag ska du blir stor och jag ska glömma de där stunderna. Tillfällena då vi inte riktigt vistas på samma planet och har olika uppfattning om sunt bondförnuft och vanligt vardagshyfs. De är inte många de stunderna i och för sig, som valp har du varit lätt att ha att göra med. Men nu som unghund är det lite annorlunda. Lite mer frustrerande. För mig. Själv tror jag inte att du ser några problem, Eller har några för den delen. Det skulle väl möjligen var den begränsande matten som tjatar om vardagshyfs och uppförande då. Men annars inget. Hela livet är för dig, med allt dess innehåll. Åtminstone verkar det vara så du uppfattar det och den inställningen vill jag inte ta i från dig. Men vi kan väl vara överens om att du kan gå ut när du är kissnödig och luckan står öppen?
Idag har det varit gråmulet, nollgradigt och småregnigt. Verkligen urtypen av en novemberdag. Fast det är december. Med dagens sista unghundar blev vi kvar ute i kohagen till strax före fem. Det är märkligt ändå vad synen vänjer sig vid mörkret när en inte tänder någon lampa i skymningen. Planen var inte att hålla på efter mörkrets intrång därför hade vi ingen pannlampa med. Men det var mycket att prata om så som det ofta är runt unga hundars träning och tiden gick så fort att planen sprack. Småfrusen skyndade jag hem i mörkret till mörklagt slott och hungriga valpar. Välkomnandet var översvallande och generöst. Men doften inifrån inte lika uppiggande. Hela flocken släpptes ut på baksidan, valparna fick sin mat och sedan började jag saneringen. Inte hos valparna för de duktiga underverken som redan uppvisar bra vardagshyfs hade redigt klivit upp i toalettlådorna och gjort ifrån sig i den väldoftande spånpelletsen. Sanera fick jag istället göra efter de andra då någon(läs en av unghundrana) hade bajsat inne. Eftersom gulliga Lillie inte heller räds bajs på något sätt, av någon sort eller i något område studsade hon glatt omkring i det med framtassarna och satt bajsstämpar över hela golvet innan jag fick släppte ute dem. Fast det såg jag inte förrän senare då jag tände lampan efter att ha släppt ut dem. Jämmer. Resten är nog överflödigt att förklara för redan invigda i unghundars värld. Alltså ibland blir en tröttare än vanligt.