Öppet köp kanske är något att önska?

Nu ikväll såg jag en filmsutt på spanielvalparna som blir sju veckor i morgon. En av dem ska flytta in här och jag undrar nu lite vad jag gett mig in på. Kan man måhända hävda öppet köp på en valp? Det går minst sagt undan på filmsnutten och jag undrar om uppfödaren kommer att ha något av sitt kök och den gulliga sköldpaddsfärgade katten kvar i slutet av nästa vecka. Jag visade filmen för slottsherren med, han skrattade gott och önskade mig lycka till. Jag är inte helt säker på att jag förstår vad han menar med det men det lär väl visa sig. Han ska njuta nu säger han, av att sitta i soffan och ha två rumsrena, grundfostrade unghundar att ta hand om medan jag jagar valpen, räddar inredningen och går kissrundor i ösregn. Det ordnar sig säkert tänker jag, det burkar det göra och nu är det försent att backa ur hur som helst. I värsta fall får jag väl leja en valpvakt. Slottsherren brukar trots allt inte vara så svår att övertala när det väl kommer till kritan. I stället brukar jag få hålla hårt i mina valpar så inte han som inte gillar valpar, aka Slottsherren, knyter upp dem för mycket till sig och blir den där idolen för valpen som jag vill vara. Det är ett betydligt större bekymmer för mig än sena kissrundor i regn.

Idag var det start för unghunds/jaktlydnadskuren med sex fina unga hundar av olika retrieverraser. Fina, härliga unga hundar alla med olika personlighet. Somliga med en maxad energinivå och några lite lugnare. Det är ett styvt jobb man har att göra om man begåvats med en av de där med maxad energi. Det existerar inte många vilostunder alls för deras förare faktiskt då de behöver vara alerta och steget före helst hela tiden. Sådant där brukar betala sig i slutänden och hundarna brukar landa riktigt fint efter ett tag men det är rejält jobbigt medan det håller på. Fast idag skötte sig alla fint i gruppen och sinnesstämningen var bra mycket behagligare när vi avslutade träningen jämfört med när vi började passet, vilket är något att vara glad över och som bådar gott det inför framtiden och fortsättningen av kursen. Efteråt blev det, äntligen, fika och eftersnack i butiken. Tänk vad vi väntat på att det där viruset skulle lindras så restriktionerna kunde släppas så vi kunde få fika tillsammans igen. Nu har det skett! För säkerhets skull har jag fyllt butiken till bredden med nya dummy, mattor och annat och uppmanat deltagarna att ta med den stora plånboken vid nästa besök och fikastunden. Men lite har jag visst legat av mig under den här tiden för jag hade bryggt alldeles för lite kaffe. Nog för att det var längesedan vi hade fikastunder nu men nog borde jag ändå kunna räkna både deltagare och antalet kaffekoppar tycker jag.

Äntligen har den unga svartas höglöp passerat med och lugnet återfunnit sig i slottet. Det är bara bruna Mer som inte riktigt vill erkänna att han missat chansen den här gången också. I någon sorts förtvivlan försökte han uppvakta fröken Vi med en rosa raggsocka i munnen vilket var en synnerligen dum ide för den ointresserade goldendamen fräste som en hel arme arga katter när hon fick cockern och raggsockan i ansiktet. Slokörat lommade Mer iväg och rullade ihop sig i en av bäddarna efter att ha lämnat raggsockan åt sitt öde på golvet. Den var såklart inte gulliga Lillie sen med att haffa och ta med för att bjuda in Lad till dragkamp, och i och med det tror jag vi har sett den rosa raggsockan för sista gången.