På gång

Jag har fortfarande känslan av att precis ha kommit igång efter vinter men almanackan hävdar envist att vi närmar oss slutet av april, och det stämmer säkert. Efter att ha haft några riktigt fina vårdagar, som faktiskt nästan kändes mer som sommar än vår, är kylan tillbaka sedan igår igen. I full vintermundering intog jag morgonens promenad i två plus och hårt blåsande småjävlar från norr. Idag blir det till att leta upp en lämplig kursplats där det är sol och lä, så långt det nu låter sig göras. 

Medan jag letade efter lämplig läplats för dagens kurser passade jag på att träna mina egna hundar en stund var. Unghunden går från klarhet till klarhet mest hela tiden faktiskt. Sällan har jag varit med om en så okomplicerad och balanserad ung hund. Vad det betyder för framtiden är det för tidigt att sia om man jag måste erkänna att det känns lovande. Fast hon lär behöva några lektioner i simskola för simtekniken vid årets första dopp på simdjupt var inte helt lysande. Idag jobbade vi vidare på land med våra sidotecken och tränade några linjer från annan vinkel innan det blev några markeringsuppgifter på slutet. Pocketcockern drillades i lite apportering med, i glädje och fart såklart men stundtals känner jag mig lite tvivlande(igen) till vad det ska bli av henne och om hon möjligen inte hade passat allra bäst som agility eller cirkushund. Sist ut var den gule och hans uppgifter. Fyra dolda linjer som jag och den svarta unghunden lagt ut åt honom under vårt fotgående. Hans tassar verkar hålla nu. Vi har kört några träningspass utan bakslag. Han står stadig på alla ben och jag är överlycklig. Han med. Varje gång jag tränar honom inser jag hur mycket jag saknat det. Träningen och oss tillsammans. Och vårvärmen. Som tur är verkar både det ena och det andra komma nu. Jag håller tummarna. Och knäpper händerna i en stilla bön.