På hundfronten intet nytt
Idag rök våra två tuppar ihop. Tamtuppen Emil och fasantuppen. Själva missade vi slagsmålet men en granne som precis körde förbi såg tupparna slåss mitt på vägen och klev ur bilen och fick dem att sluta. Hon sökte upp oss senare för att fråga hur det gått med Emil. Det är bra att ha omtänksamma grannar. Emil såg som vanligt glad och stolt ut när han patrullerade trädgården nu ikväll. Lite blod i kam och slör var det enda vi kunde se. Jag har för min del aldrig förutom varit med om att en tamtupp och en fasantupp hamnat i strid. Jag undrar vem det var som började? Vem som tog steget över gränsen till den andras revir eller om de försökte knycka varandras hönor. Jag misstänker Emil för han och hans hönor har blivit allt vidlyftigare i sina utflykter den senaste tiden. Fasantuppen ser nöjd och stolt ut han med där han patrullerar sin del av gräsmattan. Kanske har vi ingen vinnare alls?
En räv smög förbi utanför slottet nu i eftermiddag med, en bit ut på fältet. Den stannade upp flera gånger och satte sig på baken. Varför har jag ingen aning om. Men det såg märkligt ut för den tycktes sakna halva svansen. Kanske räven också varit i fight med någon? Naturupplevelserna avlöser varandra under dagarna här nu. Det är väl så i maj när nytt liv kommer till och dagarna är ljusa och långa och man själv är ute mest hela tiden och hinner med att uppleva. Ett blåmespar har byggt i hålet i björken, ekorrungarna börjar bli stora och svartvit flugsnappare har flyttat in i en av holkarna. Vi stötte en tryckande harpalt i dag också, såg en gräsandshona i krondiket och som om det inte räckte så har häggen slagit ut och doftar alldeles ljuvligt. Oberoende av coronakrisen fortsätter allt i naturen så som det brukar. Det känns tryggt och hoppfullt.
På hundfronten har det inte hänt så mycket idag(förutom att kurser och privatträningar rullat på som vanligt) Flockens äldre hundar har haft lite av vilodag. Vilodag från träning. Så jag har varken sensationella träningsresultat eller piss-pass att skriva om men det blev en rejäl skogspromenad och lilla Rota fick sin träningsstund. Sedan har slottsherren och hans hundar haft årets premiärtur med cykel. ”Åh vad roligt” tyckte Vi och studsade överallt, lite väl nära framhjulet, ”Jag vet hur man gör” tyckte Lakrits och travade tryggt och stadigt intill cykeln. ”Totalt onödigt att springa sådär” menade Lyra och travade med sänkt huvud en bra bit bakom cykeln. Dessa hundar…
