På samma våglängd ?

När jag kommer in tjugotretusenfyrahundrafyrtio steg senare är jag trött och rätt nöjd med dagen. Det är inte baby Till som precis vaknat ur sin skönhetssömn. Tvärtom faktiskt. Jag anlitar bruna Mer som lekfarbror en stund och går ut på gräsmarken. Unga Lad slinker med i bara farten, glider ur hundgården i obevakat ögonblick och jag låtsas som inget och tänker att de kan leka tre en stund. När han nu erbjuder sig frivilligt att aktivera valpen menar jag. De gör de med, leker tre har roligt tillsammans och röjer i det döda gräset. Men inte så länge för valpen är ganska odräglig med sin höga energinivå och ingen av oss orkar egentligen riktigt med henne. Fast just när hon är som jobbigast lugnar hon ner sig och vi andra pustar allihop ute lite grand. Efter det gå vi in och lagar mat och jag befriar Mer från lekfarbroruppdraget och han suckar lättat medan Lad följer med slottsherren som kommit hem från jobbet och fått på sig stövlarna.

Resten av kvällen umgås jag och Till på en mer lagom nivå. Batterierna är väl ungefär på halv ladd hos oss både så trivseln ökar betydligt. Vi tränar lite stanna på placeboarden och leker med mjukiskaninen i biabädden. Hon är rolig med placeboarden nu, jag hinner knappt lägga den på golvet förrän hon kliver upp och sätter sig och tittar förväntansfullt efter den torra foderkulan. Det är inte mycket som behövs tänker jag och länger stunden hon får hålla fokus på mig innan belöningen kommer. Hon sitter som ett ljus den lilla och jag vet egentligen inte fullt ut vad den här träningen ska leda till men tänker att det är helt okej ändå eftersom vi båda roas av den.

Jag vet ärligt inte om jag var riktigt lika road under eftermiddagen när fröken Vi under ett träningspass bestämde sig för att vänster betydde “gå höger och dra på ett spår” trots att hela min arm och min kropp visade åt vilket håll hon skulle. Kompisen och jag hade förberett träningen med några dolda punkter som vi placerade ut efter att ha tränat de yngre hundarna, de punkterna varvade vi med markeringar som blev till “bunkrar”. Bunkrarna ställde väl inte till det för någon av hundarna egentligen men avsluten på de dolda linjerna blev desto krångligare. Dagens träning med Vi får nog räknas till de träningarna som slutar i någon sorts arbetsseger men som utan tvekan kunde gjorts mycket bättre. Men sådana träningar finns de med och förmodligen kommer det något nyttig och lärorikt även ur dem också även om jag föredrar träningspass i fullständigt flow där vi är på samma våglängd. Vem gör inte det?

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top