Plötsligt vänder det
På eftermiddagen kom värmen. Plötsliga ljumma sydliga vindar drog in tillsammans med soldis och doft av nyslaget gräs. Förvandlingen blev total. Hur kan det svänga så fort? Hundarna satt uppradade i hundgården med nosarna sträcka mot de sydliga vindarna och öronen fladdrande. Det var tydligt att doftbudskapet som kom med vinden var av angenäm art. Jag undrar vad det doftade för jag kunde absolut inte känna någonting förutom nyss nämnda doft av nyklippt gräsmatta och den tror jag knappast skulle intressera en hel hundflock.
Under förmiddagens regn, innan vädret slog om, tränade vi våra egna hundar. Det allra roligaste enligt mitt tycke. Den gule jobbade ihop med fröken Vi och de fick ett fint pass med tennisbollar av succe’karaktär. Det passade fint eftersom den gule är en aning ringrostig och vi behöver få till några fullträffar så självförtroendet tar sig. Idag gjorde det så, med råge faktiskt men vi glömmer helst närsöket efter tennisbollen i den sista övningen. Just det kunde gått betydligt mycket bättre för den gules och min del. Sedan hämtade vi de två svarta labradorerna och gjorde ett liknande upplägg, fast inte så avancerat för den unga hunden förstås. En råbock gjorde oss sällskap på vallen och så här i efterhand ångrar jag såklart att jag inte filmade när Lakrits gick en av sina linjer med råbocken betande ett tiotalmeter vid sidan om. En naturupplevelse av rang. Den svarta unghunden tittade misstänksamt mot bocken när jag skickade henne mot en minnesmarkring och kom liksom av sig på väg ut. En ny boll från slottsherren ut i samma område räddade det hela och efter det tyckte den unga att det gick fint att träna med råbockssällskap.
Cockrarna fick vänta till sist och jag tog mina båda bruna på en rejäl runda i skogen. Inte vet jag om pocketcockern var förnärmad över att ha fått vänta till sist eller om det var något annat som störde men idag var vi inte riktigt på samma våglängd. Som tur var hade jag några mjuka godbitar till lagom stora hundar i jackfickan som hjälpte upp vårt samarbete en smula. Mutor tycker någon. Självklart tänker jag, men värt det hundra gånger om när det gäller min söta bruna miniatyrcocker.
