De ljusnar tidigt, jag kan gå utan redan klockan sju om jag vill, i tillräckligt ljus. Det är milt och skönt och fåglarna kvittrar i diset. Men. Det är lerigt och smutsigt och så ska vi ha det ett tag nu. När jag följer mamma My ut på gräsmattan klafsar det runt fötterna och grusvägen utanför slottsträdgården sjunker ihop som en ballong som läcker luft. Tjällossning och timmerbilar är en dålig kombinationen. Blött väggrus återfinns i hundarnas pälsar och tassar och i mina stövlarnas sulor. Torrt grus täcker sedan golvet i hundrummet. Det är stövlar som gäller igen, det råder det ingen tvekan om och jag välsignar mitt senaste stövelinköp som är som balsam för mina fötter. Jag går mycket. Både i jobbet och privat och fötterna ligger alltid på gränsen till att vippa över mot överansträngning. De här stövlarna som ta ett bar tag om fötterna och har extra uppbyggd sula har är räddningen. Vilket märke de är av har jag glömt så det blir till att leta bland gamla kvitton för sådana här behöver jag ha fler av.
Jag lyssnar på en podd igen. Börjar måndagen så. Ämnet är hund såklart. Det vill gärna hamna där. Just nu om introverta arbetshundar och jag lyssnar med stora öron. Valparna knorrar förnöjt inifrån vita rummet. De sover i värman från kaminen i sin nya större hage. Mätta och nöjda efter frukost både från mamma My och i skål. De började äta fast foder i helgen och jag tror det behövdes för de var hungriga. Nu serveras de små portioner flera gånger om dagen och verkar nöjda med det. My verkar också nöjd, både med den större hagen och matningen, jag tror hon uppskattar avlastningen. Vi har pyst luften ut poolen och backat undan den till nästa gång, nästa kull, om det nu blir någon. Framtiden får utvisa det.
I helgen har så mycket vart på plus. Valparna utvecklas fint, vädret går mot vår, jag hade en fantastisk fin grupp på kurs och afternoon tea i lördags, slottsherren och jag har tränat egna hundar med fint resultat, Pal har introducerats för air launchern, bland annat. men så ko där ett megastort minus på söndagkväll. Lillie är halt igen. Rejält också. Samma ben som tidigare och vi är nere på noll igen. Jämmer. Precis lagom till vi loggade in på skk start för att titta efter lämpliga provstarter i vår. Inget annat att göra än att kontakta veterinären för en ny undersökning. Det är svårt och ledsamt med skadade hundar.