Remember…good things take time

Det är historia nu. Sådant jag upplevde som barn. Men vissa känslor och situationer är nästan lika tydliga nu som då. De hänger envist kvar. Jag minns till exempel hur otroligt fort motivationen kunde rinna av mig och hur lusten försvann när något jag tänkt göra blev ett måste eller en order. Ibland kunde jag av känna en stark drivkraft att städa mitt rum för att ta ett exempel. Röja upp och göra fint, planera och kanske möblera om lite. Jag kunde gå en hel dag i den känslan och drivet och bara vänta på att jag skulle få ta tag i det. Tills någon av mina föräldrar påpekade att ”det minsann var dags att jag tog tag i mitt rum”. Mitt driv förvandlades till ett trist ”måste” genom en enkel mening och drivkraften rann ur mig direkt. Hur trist blir inte något när det går från en vilja och lust till ett måste?

Nu är jag vuxen sedan länge och väljer mer eller mindre mina egna måsten. Jag bestämmer själv över det mesta(det kan lär nog Slottsherren skriva under på) och det ger så klart en större frihet och en större lust och motivation att ta tag i saker. Så är det nog för de allra flesta vuxna även om vi inte kommer undan våra måsten helt då heller. Det kan vara bra att tänka över vad som är ett måste dock. Hundträningen till exempel är för de allra flesta en hobby och något vi ägnar oss åt av fritt val. Det finns ett visst måste där med förstås, ett litet, för hunden måste skötas väl och får sina behov tillgodosedda. Men där räcker det. Tyvärr får jag ofta känslan av att hundförare känner sig pressade av att träna sina hundar, att de måste prestera och visa resultat. Måste träna och uppnå mål. Egna krav eller andras. Att fokusera och ge sig sjutton att uppnå mål kan vara givande och mycket utvecklande men det vill till att se över så målen verkligen är ens egna. Inte något hundens uppfödare, en instruktör eller någon annan satt upp åt en. Träna och jobba mot mål ska vi göra för vår egen(och hundens), skull. När en passion och en drivkraft förvandlas till ett ”tvång” är det annars lätt att tappa sugen. Något annat som får en del att tappa sugen och känna sig otillräckliga är all(bra?) träning som visas i sociala medier. För att inte tala om alla foton med fina resultat som ramlar in nu när provsäsongen kommer igång. Att återigen påminna sig om att andras framgång inte är det samma som att man själv är misslyckats är bra. Så man själv behåller rätt fokus och tar ett steg i taget i sin egen takt och inte jämför med andra som troligen har helt andra förutsättningar. Och kanske andra mål. För mål behöver man nog ha ändå för att gör resan framåt meningsfull och givande. Oavsett. En fotbollsmatch skulle upplevas ganska trist om det inte fanns ett mål att sparka in bollen i efter alla träningstimmar till exempel. Var man sedan sätter målen och vart man siktar är såklart upp till var och en. Även det allra minsta målen är goda nog inte att förglömma.

För hundarnas del kan det inträffa något liknade. Även om hundar är hundar och människor är människor och vi drivs av olika saker så sammanfaller en del. Motivation till exempel, och hur lätt den rinner av eller sjunker när lusten inför en uppgift övergår till ett måste. Om inte glädjen finns över att finna en dummy i ett fritt sök blir själva sökarbetet rätt omotiverat om man är hund. Som exempel. Om man däremot verkligen uppskattar det man söker efter blir drivkraften att leta något helt annat förstås. Det och mycket annat är det värt att fundera över när man tränar sin hund, så man fortsätter hålla träningen lustfylld och motiverad för hunden med. Hunden som egentligen är helt omedveten om våra mål och heller inte har något behov av dem. Behov av oss har den däremot, och en lustfylld motiverad samvaro fylld av tillit och kärlek.