Äntligen har vi hittat en bra öppning för den fortsatta tillverkningen av våra ulltäcken. Täckestillverkningen har legat på sparlåga ett tag och tygrullarna har mest samlat damm i garderoben. Det har varit svårt att hitta en lösning för fortsatt tillverkning som har passat oss och varit genomförbar, och så har tiden att söka vidare inte riktigt funnits. Men genom tips och bra kontakter har vi hittat sömnadsföretaget som stämmer med våra tankar om hur vi vill ta fram våra täcken. De första proverna sys upp i dagarna och efter det hoppas jag att produktionen ska rulla på så att hyllorna i lilla butiken snart kan fyllas med värmande vadmalstäcken i läckra färger. Denna gången kommer de i vinrött, senap/rost och en läcker mörk brungrå som dessutom är extra vattenavvisande. Ull är verkligen oslagbart och det tveklöst bästa man kan ha för att hålla hundarna varma i pauserna på jakt och träningsdagarna eller när de ska ligga och vänta i kyliga bilar.
Bäst och jag har spenderat dagen på Blå stjärnans djursjukhus. Vi är egentligen mycket hellre i skogen om dagarna men tycker det är väldigt bra att djursjukhusen finns när hjälp behövs. Tänk så mycket samlad kompentens det finns innan för dörrarna på ett större djursjukhus egentligen. Så många kunniga och duktiga veterinärer och djurskötare. Bara att sitta i väntrummet och följa med i allt som händer är fascinerande. Att se alla hundar och djurägare om passerar in och ut genom dörrarna och all personal som ständigt är på språng mellan avdelningar och patienter. Målet för dagen var dock inte ett studiebesök utan en fortsatt utredning av Bäst diffusa hälta som inte riktigt vill ge med sig. Vi har prövat oss fram på lite olika vägar sedan i augusti men riktigt bra vill det inte bli. Idag blev det en grundlig undersökning av proffs på området med tillhörande röntgen. Lite klokare blev vi och lite fundersamma. Det är inte alltid alldeles självklart och enkelt att ställa diagnos. Undersökningen visade att Bäst har en pågående inflammation i sina leder, och röntgen visade en skada på ett sesamben i en tå. Nu blir det en hyffsat lång behandling av polyartriten med kortison, vila och antibiotika och efter det en uppföljning och check av tån så hoppas vi att han ska ta sig hel ur det här och kunna vara i full form igen någon gång i vår. Lite segt och dyrt känns det just nu, med hälften av flockens hundar i pågående veterinärutredningar, men som alltid kunde det såklart varit värre och snart ska nog alla vara på banan igen.