Så länge det roliga varar

Valparna är med oss i köket. Stora nog för en upptäcksförd har vi burit hit dem och de undersöker nu den nya delen av världen tillsammans med mamma Vi och den gula valpen. Köket tycks oändligt för dem. Världen är stor och ännu ej erövrad. De har kul på golvet. Skuttar och leker och diar lite mellan varven. Allt är roligt tills en av valparna kör fast huvudet mellan en spjäla i grinden och dörrkarmen. Att få in huvudet där lyckades visst men att få det tillbaka ut samma väg är en helt annan sak. Det går inte. Valpen skriker i högan sky och jag skyndar till undsättning medan slottsherren kommer springande från andra hållet. Jag håller fast valpen och slottsherren skruvar och skruvar på grinden medan mamma Vi märkbart upprörd gnäller intill. I det här läget litar hon uppenbart inte helt på att vi har kontroll på situationen. Det har vi för all del men det är fint att se mamma Vis omsorg när ungen sitter fast och det krävs några varv skruvade innan grinden lossnar. Sedan pustar vi ut allihop en stund. Valpen tar en slurk mjölk för att trösta sig och efter en stund är allt som vanligt igen och leken fortsätter. Etthundratjugosex klor klipps u min famn när de små börjar bli trötta och sedan bär vi hem dem till lyan igen. Resten av kvällen är det tyst och stilla i deras avdelning. De vaknar bara till en kort stund för att äta kvällsmat och gå på toaletten vilket föranleder ett mindre städprojekt klockan tjugotvå på kvällen. Livet med en valpkull tänker jag och tittar på när slottsherren vrider ur moppen i hinken.