Så säkert som att dag följer på natt
Nästan våraning igen. Milt och fågelsång, gäss i plogar mot himlen på väg åt rätt håll och fullt av nyvärpta ägg i hönshuset. Årets tio mörkaste veckorna är passerade nu och det känns skönt att än en gång tagit sig igenom även om det inte på något vis varit tungt för min del egentligen. Snarare vilsamt. Men mörkt. Om några veckor när våren kommer mer på riktigt lär jag förmodligen skriva att det är så härligt när hela våren och sommaren ligger framför, en oslagbar känsla. Samma känsla som första dagen på en lång semester, men lika snabbt kommer jag att komma på mig själv med att sitta och skriva ”skynda dig älskade, skynda att älska snart är den blommande sommaren slut” en sen augustikväll igen. Det där med tid är verkligen obegripligt och i samma andetag som jag längtar till våren vill jag dra i bromsen och stanna upp. Jag vill så innerligt gärna känna att jag hinner med varje dag jag får. Går det ens att lösa en sådan ekvation?
Det är lite mindre mörkt nu. Den extra ljusa timmen utnyttjas till max, det var kanske lite att ta i men jag försöker ta tillvara den för att träna ett par av mina hundar. Timmen mellan fyra och fem på eftermiddagen räcker nämligen alldeles lagom för varsitt träningspass med de två yngsta. Den svarta stora lillebrodern och den svarta lilla storasystern fick således varsin halvtimme idag. Inräknat i halvtimmen var transporten bort till träningsmarken och tillbaka som också den delvis bestod av träning. Efter att rus och rastning var avklarat. Båda delarna är viktiga, särskilt för Pal som är i behov av det där ruset innan han ska samla ihop sig. Märkligt nog har inte Lass samma behov, hon är redo för träning redan tio meter bort från husväggen och så får det bli. Kan hända är det jag som format det så. Med Lass tidigare monstertendenser var det liksom inte läge för något rus eller något som helst annat okontrollerat heller för den delen. Det krävdes ordning och reda från start. Hon krävde det och jag behövde det för att inte hamna hjälplöst efter. Tydliga rutiner med minmalt utrymme för eget tänk eller fritt utlopp för snabbt uppkomna idéer. Jag gillar inte att behöva säga det men jag tror den tydliga strukturen är nödvändig och bra för mig med. Hur som helst. Idag höll vi oss till den ordningen och gick till träningsmarken och lass var som ett litet ljus och sådär ljuv. Tre långa minneslinjer blev dagens träning, utöver fotgåendet och ordning och redan då. När vi var klara la vi ut en boll till i varje linje innan vi gick hem igen.
Dagens Pal blev de där bollarna Lass och jag la tillbaka ut på linjerna. Tre dolda linjer till kända punkter. Han har några repetitioner i ryggen på de linjerna sedan tidigare så det här var ett medvetet steg i stegringen av övningen. Lite spännande tycker jag, att se hur han tog sig an linjerna utan att ha fått någon retning alls. Å andra sidan är det tillräcklig retning för honom bara i det att han och jag går ut själva. Det lyser tydligen träning om mig lång väg för ha vet precis vad som gäller direkt vi kommer utanför dörren. innan vi kommer utan för dörren med faktiskt. Han vet vad som väntar, eller vad han hoppas väntar rättare sagt. Han gick som ett spjut på linjerna så nu vet jag det. Nästa pass ska vi bygga nya linjer på ny plats. Om vi inte tränar högertecken ett par pass emellan först.
Efter jobbet och de unga svartas träning packade jag upp en dummieleverans till butiken. Hyllorna är välfyllda med allehanda dummie i olika storlek och form nu. Visselpipor i svart och grönt kom det med, som komplement till de andra färgerna som redan fanns. Och nya pipsnoddar. Så vet ni det ifall ni villhöver något eller blir shoppingsugna nästa gång ni är här.
