Om nu Lyra är flockens ”The fucking Queen of everything, vilket hon otvivelaktigt är och jag bedårar henne för det, så är jag i alla fall ”The boss of everything” under dagarna här som ensamföretagare. Det passar mig utmärkt och jag gillar det verkligen. Nästan alltid. För igår när jag kom in frusen efter en heldag i kylan på fälten hade pelletskaminens brännare lagt av, frusen och eländig hade jag ingen lust alls att vara ”The boss of everything” utan längtade obarmhärtigt efter att slottsherren skulle komma hem och ta över chefskapet och fixa eländet. Drottningen gjorde inte en ansats till att hjälpa till heller utan rullade helt sonika ihop sig tillsammans med övriga arbetskollegor på fällarna i hundrummet. Det enda av slottets rum som är utrustat med elektrisk golvvärme för övrigt. Som ”The boss of everything” måste man ju se till att kollegorna har en bra arbetsmiljö. Själv tog jag på mig ett par extra tofflar, ytterligare en fleece och knäppte på vattenkokaren för en balja hett te.
Slottsherren kom hem lite senare, tog över chefskapet och höjde fläkten på värmepumpen och beställde en ny brännare till kaminen och nästan omgående var det varmt och gott igen. Både i slottet och i hjärtat. Typiskt nog har har värmekaminer och brännare en sällsynt förmåga att krångla när det är som kallast. Fast när jag tänker närmare på det så är det nog inte konstigt alls för det är när det är som kallast de måste bekänna färg. De går ju knappast sönder i mildväder när de inte används liksom.
Hundsport damp ner i brevlådan igår men eftersom jag missade ta in posten så fann jag inte den förrän idag. Jag tycker om den uppdatering klubbtidningen gjort på senare tid och finner numer nästan alltid något läsvärt. I det här numret fanns det med en kort intervju med 2020 års spanielmästare Morgan Hallberg och hans egenuppfödda springer Lily. Morgan är en av mina förebilder i spanielvärlden, både som domare och hundförare. Jag beundrar hans inställning och lugna sätt. Intervjun i hundsport var inte lång och det var egentligen inte mycket han ”sa” men han har förmågan att får fram otroligt mycket i bara några få meningar. Som det här:
Morgan Hallberg berättar att han inte tror på klassisk lydnad, i bemärkelsen att hunden ska kunna låta bli att göra det den egentligen vill. Istället strävar han efter jobba in en känsla hos sina hundar av att han tillför något, att han inte tar något ifrån dem. – När Lily tittar på mig känns det som hon tänker att jag är den bästa och vackraste som finns i världen. När jag pekar höger sticker hon höger och tänker ”Tack för tipset!” Det har inte med lydnad att göra säger han. Taget ut Hundsport nr 1 2021
På pricken det tänker jag, på pricken det vill jag får fram och förmedla. Eftersträvansvärt!
Vi jobbade lite på det idag, den svarta unghunden, pocketcockern och den gula labradoren tillsammans med mig i tur och ordning. Så sjukt inspirerad av Morgons ord blev träningen hyper lustfylld trots snöfall och köldgrader. Men av den svarta unghundens min att döma när vi påbörjade följsamhetsträningen så delade vi inte riktigt den känslan. Bättre blev det när dummy kom fram och fick några markeringar. En stelfrusen mus föll henne också i smaken. Dock inte mig så den förpassade vi till snön i diket. Pocketcockern vara överlycklig över att få jobba med sina sittövningar och den gule fick ögon som tefat av att få leta tennisbollar i snön. Det är inte mycket som behövs tänker jag. När man tillför istället för att ta ifrån.
Psst..den vackra valpbilden i inledningen är tagen av fotograf Helena Ottosson