Säg det ögonblick som varar

Lakrits fyller sju år och bjuder sina polare på oxknotor. Vilket party! Det tuggas och knapras så det låter som slottet invaderats av horder av råttor. Ute piskar regnet och isfläckarna är snart ett minne blott. Leran är på väg tillbaka. Det är magiskt skönt att vara inomhus och ha värme i kaminen. Glad över det lilla igen. Fast egentligen är det inte litet utan stort att ha tak över huvudet, värme och mat på bordet. Det som stora delar av jordens befolkning kämpar för att uppnå är en självklarhet för oss. 

Slottsherren och jag tog en roadtrip i eftermiddags. Vi kom inte särskilt långt utan åkte bara ett par mil till närmaste finbageri och köpte två semlor. Vi parkerade utanför Elins bageri och jag klev ur bilen för att gå i och handla. Bageriet är inte stort, kunddelen ändå mindre, och på dörren fanns en tydlig skylt med hur många som fick besöka butiken nu under restriktionerna. Det var den sötaste coronaskylten jag sett hittills och jag kunde inte låta bli att tycka att det blev lite komiskt mitt i coronaeländet. På skylten stod det ” i vår lokal för det vistas 1 kund”. Vilken tur att det inte var kö tänkte jag när jag tryckte upp dörren och skakade av mig regnet. Två semlor och ett dinkelbröd följde med mig ut till bilen. Det är tuffa tider nu tänkte jag efter att jag berättat för slottsherren om skylten och vi skrattat över den en stund, det är inte lätt att få affärerna att gå runt när man bara få ha en kund i taget och kunden dessutom liksom jag kanske inte handlar mer än två semlor och ett dinkelbröd. Hade jag varit miljonär och ekonomiskt oberoende hade jag klivit in i bageriet, tittat på disken och alla kakor, bullar och bröd och sagt till den rara expediten att ”jag tar resten”. Men det får bli i ett annat liv då pengar i mängd rullat in. 

Jag sökte inspiration också, till butiken och vår nygrusade gårdsplan och tyckte vi kunde göra ett besök i en trevlig inredningsbutik vi hittade på väg någon helt annanstans i somras. Slottsherren lotsade snällt bilen i rätt riktning. Där brukar vara glest med kunder så jag tänkte att ett coronabesök ändå kunde vara genomförbart. Och jag tror de kan ta in mer än 1 kund. Tyvärr gick vi bet för butiken hade januaristängt och öppnade inte igen förrän nästa vecka irriterande nog. Thats life. Vi hade tänkt handla lite mat med och något gott till fredagskvällen men bara anblicken av parkeringen med alla bilar vid den lokala ica affären fick oss på andra tankar. Där var det definitivt fler än 1 kund. istället letade vi fram en dovhjortsfile i frysen och det måste väl anses duga en fredagkväll i det som sägs vara årets fattigaste månad. Det är möjligen en av effekterna man kan anse vara lite positiv i coronatider. Den att man tar vara på resterna och ser till att laga mat av det man har hemma. Nu kanske inte dovhjortsfilen bör räknas till rest men det vi lagar till file’n hamnar i den kategorin i alla fall. Det är skönt och befriande när kylskåpet ser tomt ut av den anledningen. Matsvinnet som pågår hos gemene man är något vi alla borde tänka på.

Grävmaskinen är klar med jobbet utanför, bara lite grus återstår att fixa. Sedan behöver vi vänta in våren så att gräsfrö och blommar kan gro i det som nu är lervälling och jord. Det kommer att bli fint när den tiden kommer. Till dess ska vi bara stå ut. Hålla i och hålla ut och torka lera. Om inte vintern kommer tillbaka och hjälper oss lite på vägen. Vi krattade och rakade lite grus idag med, och fick oss ett gott skratt igen när vi tittade på varandra då vi stelt och haltande tog oss ut bilen efter roadtripen. Det är uppenbart att det inte är mycket det gamla tål men det är härligt att kunna skratta åt det tillsammans. 

På hundfronten intet nytt. Den gule labradoren haltar nästan inget nu och verkar lycklig igen. Skitvädret håller träningsmotivationen på avstånd men jag har kunnat pricka av lite till på unghundens checklista. Den yngsta cockern glänste en stund på dagens kombinerade promenad och sökträning. Hon gick som tåget en stund, jag med och då blir det bra. Men säg det ögonblick som varar. Måste lära mig att ta var på stunderna som dyker upp och fånga dem på ett bättre sätt och inte fokusera på missnöjt. Idag låg vi på plus i alla fall, skönt och hoppfullt. Och som alla andra år kommer våren att komma även i år. Det är det värt att påminna sig om i snöslasket.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen