Semlor och apelsiner
Allting är relativt. Det tänkte jag på när jag gick ut i morse och tyckte minus två kändes som rena vårvädret. Det ÄR ljusare med, tjugo minuter ljusare än före jul och om en vecka är det tjugo minuter ljusare till. Världen i övrigt ter sig dock inte så ljus. Och inte blev den ljusare av Överbefälhavarens kryptiska meddelande igår om att vi inte ska oroa oss men vara beredda och att det är bra att förbereda sig mentalt. På krig. Hur gör man det utan att oroa sig undrar jag?
Kanske bäst genom att ta en dag i taget. leva sitt liv som vanligt och försöka fylla det med ljuspunkter emellan alla dystra besked. Själv försöker jag gör en plan för roligheter tillsammans med mina hundar(och slottsherren) i vår. Försöker pricka in några trevliga event och kurser på lediga dagar. Jag får akta mig lite bara. Det är så lätt att fylla på i överkant när man sitter i vinterkylan och längtar och väntar så blir det i mesta laget sedan när våren väl kommer, då undrar jag hur i hela världen jag tänkte när jag planerade det här en gång i januari. Hur som helst. Jag har anmält till några saker och gjort några anteckningar med frågetecken i kalendern och tror det ska bli lagom så. Utbudet är det i alla fall inget fel på inser jag. Det finns aktiviteter att välja på i stort sett varje helg från mars till juli och ibland på veckorna med för den som vill ha något att göra med sin retriever. Det är lite tunnare på spanielfronten vilket inte är så konstigt när man tänker efter för det finns betydligt färre spanielägare än retrieverägare men sysslolös blir man inte där heller. Och som bekant har jag både spaniel och retriever och dessutom flera av varje sort så det enda jag behöver är väl egentligen bara en almanacka med dubbelt så många dagar ön vad en normal har.
Ikväll nar vi rensat avlopp. Det var inte planerat. Absolut inte. Men det skrek plötsligt till oss att det var nödvändigt. Då började vi tänka på skräckscenarier med isproppar och slaskvatten som tog bakvägen ut på golvet. Så vi tog tag i det. Eller slottsherren gjorde och jag assisterade till svordomar och rensband. Vi älskar inte avlopp direkt. Vem gör det? Men vi älskar att kunna släppa ut diskvatten ut diskhon eller hälla ur skurhinken i golvbrunnen och se vattnet försvinna utan att behöva bekymra oss. För att få det ena måste man göra det andra och nu är det gjort. Jag har gjort det sista med årets bokslut med, förra årets menar jag, fått iväg några siffror till revisorn igen. Jag hoppas jag inte missat något men det har jag säkert min vana trogen. Jag svämmar över av siffror och papper just nu känner jag, lika mycket som mitt Instagramkonto svämmar över av träningstips och hälsotips och levanyttigt tips och bantningstips. Men mellan inläggen smyger en och annan semla in för att få mig på andra tankar och fresta lite extra. Det är väl planerat det med förstås, så jag ska ryckas mellan njutning och dåligt samvete och konsumera mer av både godsaker och hälsocoachernas utbud.
Som vanligt så här lite senare på kvällen har Lass slocknat vid mina fötter. Jag älskar henne för det. Det är nog kvällarna som är räddning konstaterar jag. Att hon är kvällstrött. Annars veta jag inte hur jag skulle orkat med henne. All denna energi. Men det behöver jag egentligen inte ens fundera på som det är nu för nu hon sover ju på kvällarna och jag orkar. Varför göra en höna av en fjäder när det inte ens finns en fjäder menar jag?
