Serenity prayer
Klockan är sju en fredag kväll i juni och jag sitter på altanen i de friska ostliga vindarna efter avslutad arbetsdag och tycker det är för varmt i solen. Det är angenäma bekymmer om man ens kan tycka att det är ett bekymmer med för varma temperaturer en försommarkväll i Sverige. När det som ligger på grillen blir klart kommer dagen att upplevas som fulländad där jag sitter intill slottsherren på altanen med hundarna vid fötterna och tallriken fylld med godsaker. Jag har sannerligen inte mycket att klaga över men letar jag lite i gömmorna ska jag nog kunna hitta något jag inte är tillfreds med. Men jag finner det bäst att avstå. Var dag har nog av sin egen plåga och när det dyker upp dagar utan plågor så får man se till att ta vara på dem och lagra minnet av dem till dagar av den mer besvärligare sorten dyker upp. För det händer att de gör det emellanåt. När man minst anar.
Idag har den gule labradoren haft en träningsfri dag även om han följt med mig på kurs, som sällskap och rådgivande coach när jag behövt det. Mitt idoga tränande av vattendirigeringar tillsammans med honom de senaste dagarna har lett till lätta symtom av vattensvans. För första gången i hans liv faktiskt men så har han simmat både långt och mycket den sista tiden. ”Du sliter ut honom”– menar slottsherren och tittar bekymrat på den gules slokande svans. ”Inte en chans”– menar jag ”vi har bara kul och de flesta av dygnets timmar vilar han sig faktiskt i form”. Fast jag får nog medge att träningsfrekvensen ökat markant nu under våren. Nu när den gule äntligen blivit frisk och återställd och tiden finns. Fast jag kan ändå inte anse att jag tycker att jag tränar honom hårt. Möjligen ofta. Jag vill ju ta vara på varje stund tillsammans med honom när vi båda är på topp. Men jag behöver göra det med förstånd förstås så idag fick det bli en paus medan svansen reparerar sig.
Tacksamt reflekterar jag lite över arbetsveckan som varit rätt intensiv men givande. Jag har mött många olika människor igen och nästan lika många hundar. Alla med olika egenskaper och egenheter men också olika förutsättningar. Livet skiljer sig åt ganska stort mellan oss på olika plan och möjligheterna och tiden att träna hund varierar. Hundarna varierar med, deras egenskaper och förutsättningar att ta till sig träningen så som vi önskar. Allt kan vi inte ändra eller påverka fullt ut i den riktning vi vill medan mycket går att träna fram. Att uppskatta varje hund för den unika individ de är blir inte alltid helt lätt när vi inser att vårt planerade mål inte alls ligger i linje med hundens förutsättningar. Kanske måste vi ändra målet och våra drömmar eller så behöver vi kanske ge hunden mer tid och relevant träning och utrusta oss själva med tålamod och styrka till det när tidigare planer grusas. Det blir inte alltid som man tänkt, ganska sällan faktiskt, men möjligheten finns att det blir bra ändå. Riktigt bra dessutom. Keep going!
”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”
En förkortad version av sinnesrobönen skriven av amerikanske teologen och prästen Reinhold Niebuhr 1926 tänkvärd på många sätt och i många sammanhang.
