Simple & Slow
När dimman lättar och huvudvärken släpper känner jag plötsligt en oerhörd tacksamhet över små vardagliga ting. Simple and slow. Fasanparet som spatserar förbi på gräsmattan. Hundens lycka över den funna tennisbollen och den åttonde gurkan jag skördar i växthuset.
Mitt i ivern av tacksamhetskänslor över det lilla bestämde jag mig för att ta cockrarna med till skogen och plocka lite blåbär. Det finns rätt gott om dem nere i mossen i år och jag borde åtminstone kunna få ihop en liter till att börja med tänkte jag. Att plocka bär är en bra övning i mindfulness och Simple & Slow. Plockandet gick rätt bra men det är segt så länge man hör ploppet mot botten i burken tycker jag, har man väl kommit över det stadiet brukar det rulla på lite bättre. Fast jag kom inte så mycket längre än så. Lyra åt bären snabbare än vad jag plockade och Mer tänkte sig gräva ner ett ben han fann och hamnade i ett getingbo. I sin förtvivlan sprang han såklart till mig där jag satt i blåbärsriset och plötsligt befann jag mig mitt i en grupp ilskna getingar. Efter en språngmarsch och några stick på benet gick vi hemåt. Två deciliter blev det. Men blåbären finns väl kvar ett tag till hoppas jag.
Under dagen i går hade vi wtkurs, eller jaktstig med wt liknande stationer kanske är mer rätt benämning. En fin dag i sommarsverige med färdiga stationer, skytt, kastare och feedback för deltagarna. Sådana här kursdagar går inte att få till bra utan funktionärshjälp så jag skickar ett extra tack till Tina som ställde upp som kastare igår. För deltagarna blev det ett fint sätt att får bra, lite provlik, träning och vi var nog alla överens om att det kändes lite ringrostigt. Inte träningen i sig kanske men den provliknande känslan som uppkom när stod inför start på stationerna. Det är trots allt rätt längesedan någon startade på workingtest nu, efter coronans intåg, men strax öppnar den verksamheten upp igen och då är det bra att komma väl förberedd såklart.
I går kväll var slottsherren och jag lediga tillsammans och tog alla hundarna med för vattenträning. I tur och ordning fick det övningar anpassade för var och en av dem. Den svarta unghunden imponerade igen. Makalös till lättränad hund har jag sällan skådat. Det är så jag behöver nypa mig i armen ibland och påminna mig om att hon är på riktigt men också för att påminna mig om att fortsätta träna henne metodiskt och långsamt. Det är sjukt lätt att dra på lite för mycket med talangfulla unghundar och vilja lite för mycket. För fort. De andra hundarna var duktiga med, såklart, Lyra visade bland annat att hon både kan simma riktigt långt och är fullt dirigerbar även på långa avstånd på vatten. Inte dåligt för en cockerdrottning. På väg hem blev det lite vilt safari. vi såg vildgrisar med söta randiga kultingar och hjortar i mängd. Vi tog en sväng förbi rapsfälten också med förhoppning om att få se älg men där var det tomt, däremot såg vi en älgtjur i skogskanten alldeles innan vi kom tillbaka till slottet så vi kunde pricka av älg på listan med.
