Själv är bäste dräng…eller?

Jag är en av dem som drar på munnen åt radioreklamen som gick för ett tag sedan. Den om Marcus Scott eller vad han heter, han som är vd, marknadsansvarig, sekreterare och lite av varje på en och samma gång. Jag drar på munnen åt inslaget på grund av igen av att igenkänningsfaktorn är hög för mig. Även om mitt företagande bara rör sig om ett mycket litet hundföretag och jag inte rör mig i termer som ”vd” och ”marknadsansvarig” så är enmansföretagande lite speciellt, det är ju så att säga ingen annan som gör jobbet åt en. Fast jag har ju tur ändå som har god hjälp av slottsherren. De senaste dagarna har jag lagt mycket tid på det administrativa. På att försöka få ordning på anmälningar, utskick och kursernas gruppindelningar. Som alltid blir det en del ändringar vad det gäller deltagare och annat så här i sista minuten. Och framför allt är jag i sista minuten. Jag kunde såklart ha förberett mig bättre redan innan semestern och sommarcampen men allt gick så fort och så satt jag plötsligt där med lite för mycket att fixa till. Efter en något förvirrad inledning där jag använde mig av ”klipp och klistra” för att snabba på pm skrivandet men glömde att ändra datum så slutade det faktiskt rätt så bra. Utskicken kom iväg med en och annan rättelse, förhoppningsvis till rätt mottagare och kurserna har kommit igång. En kurs igår och en kurs idag, med rätt deltagarantal och rätt deltagare på rätt kurs. Det känns lovande. Jag funderar över hur jag skulle kunna göra det administrativa arbetet lättare, hur jag kan förenkla hanteringen. Men hur jag än vänder och vrider på det landar det dock alltid i mig själv. På den mänskliga faktorn. Det hjälper inte vilket bokningssystem jag än använder om jag inte är strukturerad och ordningsam så jag får helt enkelt jobba mer på det. Övning ger färdighet som bekant. Nu får jag dessutom lite mer tid att öva på att bli mer strukturerad då jag har ett halvt år helt tjänstledigt för att enbart ägna mig åt hundföretagandet. Jag har tänkt på det en del det sista. Om hur det ska bli och om hur livet blir och att det ofta är tillfälligheter som gör att vi hamnar där vi hamnar både vad gäller platser att bo på och yrkesval. Just detta kanske inte riktigt var en tillfällighet utan mer ett långsiktigt planerande och utforskande på vägen mot heltidsföretagare. Men det var nog lite mer av en tillfällighet att det blev just hundar och jakt med dem. Född i en familj ”från stan” med total avsaknad jägare och enbart en enstaka dvärgpudel i släkten så var det väl inte riktigt en helt väntad väg att välja. Livet är spännande! Nu sitter jag då här en hel del år senare med hundar upp över öronen och med ett arbete jag kan sköta hemifrån i stort sett hela tiden utan att pendla, stämpla in arbetstider och packa lunchlådor. Och jag trivs!