Skapar sommarminnen
Nu blir det för djupt för mig tänker jag och klickar bort artikeln om spiritualism som jag just börjat läsa. För djupt och för lite anknytning till det jordiska. Och mig. Eventuellt har jag fel så jag sparar artikeln i alla fall, tänker att den någon gång kanske. Men jag vet inte. Fötterna på jorden och hjärnan i fokus och koncentration passar mig nog bäst. Så gott det nu går. Just nu är jag på viloläge, jag har lovat lugna tankar, tillbakahållen idéstorm och vila i skuggan idag. Alla mina måsten och borden ska diskret sopas undan och läggas åt sidan. Jag vet förstås redan nu att det kommer orsaka mig en del problem. Splittrad, nöjd och uppvarvande efter två dagars sommarläger på underbara Ulkeröds gård i det om något ännu mer underbara vädret med minst lika underbara människor och hundar, för att inte tala om den galet goda maten lär det ta ett tag innan jag varvat ner. Igår kväll landade jag hemma igen. Dessutom med egen bil. För efter några dagars ovisshet hade verkstaden fått ordning på det som krånglat och dessutom renoverat bromsarna och bilen stod redo för hämtning. Bara en bil såklart. Men för mig. Ett oändligt användbart och nödvändigt hjälpmedel. Och så krångligt att vara utan. Särskilt nu när schemat varit späckat med utflykter och bortajobb. Men med hjälp av föräldrar och vänner har det löst sig. Tusen tack för det och särskilt till Lena som både agerat privatchaufför och funktionär på sommarlägret. I trettio graders värme inte att förglömma. På väg hem igår hämtade jag upp den. Vår pärla till bil. Satte mig rakryggad och stolt på sätet och körde den hem. Jag samtalade med slottsherren i telefon efter vägen. och han undrade då om bilen lät som den skulle, om det vinande ljudet var borta. Jag var ungefär halvvägs hem då, när frågan kom. Den överraskade mig en aning, inte frågan kanske mer att jag inte hade tänkt på det, för ärligt talat hade jag varit så glad över att hämta bilen att det inte ens föresvävat mig att ljudet skulle kunna vara kvar. Bra musik i stereon med. Inte en tanke hade jag ägnat åt missljudet. Nu står den hemma på gårdsplanen igen. Bilen. Troligen utan missljud. Lika smutsig som när jag lämnade den med grusvägsdamm och fågelskit men det kvittar. Äntligen kan hela flocken åka tillsammans igen. Lovely! Jag tror vi ska börja med en tur till sjön.
Kvällsmingel i blått
Som jag skrev så har jag då haft ett kreativt varmt och härligt sommarläger på Ulkeröd. Med allt det underbara och härliga under de här två dagarna har vi skapt sommarminnen och har ett fullspäckat förträfflighetsinlägg att dela här och på sociala medier. För det är väl det som är viktigt. Att pricka av på sommarens ”tittasåhärligtvihardet” lista och visa upp så andra får ta del. Om det kan man väl tvista men faktum kvarstår Vi hade det bra! Hundarna och förarna drillades rätt hårt i värmen och det blev som vi brukar säga ibland, verkligen träning. Någonting att jobba med för en och var och stundtals lite tjorvigt för att ta sig igenom uppgiften. Tillsammans med hunden. När solsting och värmeslag hotade fick hundarna svalka sig i dammen och människorna sök skydd bland skugga och vattenflaskor innan vi tog nya tag. Det som bland annat är fint med hela dagar att fylla med träning för då kan varje del få ta precis den tid som behövs för att jobbas igenom. Träning rätt igenom och ut på andra sidan. Plan, tanke, handling. Repetition. Dessutom är det givande att utmana sig själv och hunden och se hur väl en håller ihop för två dagars träning i följd. I högsommarvärme i det här fallet. Dagarna toppades med intressanta diskussioner, generöst delade av träningstips och sportmanship utöver det vanliga. Och så maten då. Tusen tack hela gruppen och Ulkeröds gård. Topp helt enkelt. Nu blir det en stunds återhämtning och reflektion. Nödvändig och välgörande.
