Skillnaden som gör skillnad

Inget vill riktigt torka den här julimånaden. Regnskurarna avlöser varandra och fukten dröjer sig kvar. Det är grönare och frodigare än någonsin men också fuktigare. Ett våtvarmt omslag sveper sig runt mig när jag går ut i dimman den här morgonen. Mördarsniglarna myllrar fram i gräset och hänger som klasar i potatisblasten, pepparroten och annat i köksträdgården. Vidriga, glupska och många. Det går inget vidare med odlingen i år faktiskt. Dels beroende på sniglarnas närvaro men också de halvtama rådjuren som inte flyttar sig för oss. Ett av dem åt upp de mörkt röda penséerna i krukan alldeles utanför dörren igår. Jag var särskilt nöjd med planteringen i den krukan där olika blommor i rosa och djupt röda färger samsades. Nu ser den lite fattig ut när penséerna längts bak i krukan saknas och en färg är borta. Det kunde varit värre förstås. Och det är det i köksträdgården för där sniglarna inte krälar och äter måste vi ha något annat oknytt i jorden. Fröerna gror inte. Har inte gjort på hela säsongen trots flera omsådder. Med nya fröpåsar. Och om några stackare lyckas gro växer de upp två centimeter och sedan stannar de av. Inte ens vanlig enkel bladsallad och spenat har lyckats. Jag förstår ingenting mer än att jag behöver byta all jord till nästa år. Precis all jord så jag kan börja om på noll och utesluta. Blommorna däremot. Blommorna är fantastiska den här sommaren.

Hundarna har väl inte varit några medhjälpare i odlingen direkt heller. Valpen gör sitt bästa för att hålla mig sysselsatt och se till att jag håller händerna borta från odlingen. Självvalt förstås, av mig att skaffa valp, så jag var helt på det klara med att odlandet skulle bli begränsat. Att övriga hundar skulle välja att sandbada i sådderna i pallkragarna hade jag däremot inte med in min planering. Inte heller att åldermannen Lakrits skulle får för sig att gräva ner tennisbollen i jorden och sedan rulla sig uppepå. Skyfallsliknande regn på lerjorden där fältfågelfröerna precis kämpat sig upp var inte heller med på kartan. De lär drunkna inom kort om inte regnet håller upp. Väder är en fascinerande företeelse. Så många käppar det kan sätta i hjulen, så påverkade vi blir av vädrets makter och så lite, typ inget, vi kan påverka det. Det enda vi kan påverka av det är vår egen inställning till det. Som vanligt hänger det mesta på en själv. Jämmer.

Valpen igen, det är mycket valp nu, han ligger med öronen på sned vid mina fötter efter avklarad morgonrastning. Sin vana trogen har han varit på toaletten i gruset utanför, kissat och lagt en hög bakom den lilla röda bilen. Högen placeras nästan alltid på samma ställe bakom bilen men ibland händer det att han inte riktigt hinner fram så högen hamnar bredvid bilen istället för bakom. Den är lurig särskilt på natten får då går jag inte och plockar upp i nattljuset. Den är inte så lurig just då förstås utan först på morgonen när slottsherren ska ta den lilla bilen till jobbet utan att trampa i den väl placerade högen. Än har det gått bra men det är väl bara en tidsfråga till jag hör en svordom och möts av en Blundstone i storlek fyrtiotre inkletad med prima valpbajs. Det är mycket valp förutom bajset och nattliga rastningar med. Han upptar mig med hela sin varelse, är så nära hela tiden, vill vara tillsammans och umgås och gärna tätt intill. Jag kommer på mig själv med att längta efter honom efter några timmar utan honom. Jag tycker om att ha honom som en liten skugga bakom mig i det jag gör och jag älskar hans skelande uppriktiga blick när han kommer med bollen och frågar mig om vi ska leka. Med den varma känslan för en hund kommer också otvivelaktigt den förbannade oron. Hur ska det gå? Ska han få vara frisk och hela och kunna leva ett långt arbetsliv med mig? Haltar han inte lite på ena frambenet när jag tittar efter, är i alla fall lite stel? Hur ska jag kunna skydda honom från skador, dumma hundar och oberäkneliga människor? Jag funderar på en rustning eller tjocka lagar av bubbelplast. Silvertejp är ett alternativ med. Vira in honom i flera varv tills den värsta skadeåldern är över. Eller så får jag börja in andra änden som med vädret. Ändra mitt mindset och släppa oron. Ta skiten när den kommer om den kommer och vädret som det blir.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen