Skynda dig älskade, skynda att älska…
..dagarna mörknar minut för minut. Några rader ur en av de allra finaste dikterna jag känner till. Tove Janssons Höstvisa. I slutet av sommaren varje är det dags, textraderna kommer till mig och jag blir rörd, lite sorgsen och tröstad på en och samma gång.
Livet är föränderligt och så är även en hundflock. Vår flock har ändrats en del det senaste. Larsson finns inte längre, hans artroser i tålederna satte definitivt stopp för ett fortsatt värdigt liv för honom i början av sommaren och vi fick ta farväl. Det var ett tungt men nödvändigt beslut. Vi saknar honom men gläds över alla fina minnen tillsammans och över att ha fått ha en sådan genomsnäll labradorherre hos oss under, trots allt, många år. Snällare hund än Larsson går nog inte att finna. Lika snäll kanske men inte snällare. Flocken saknar honom säkerligen med. Särskilt Mer, hans saknar sin trygga goa vän som han brukade sova intill om nätterna. En stor mjuk goldenhund från Ikea verkar dock duga som ersättning för nu sover Mer i en balja med dubbla fällar tillsammans med mjukishunden varje natt. På morgonen möter han mig med viftande svans och den stora mjukishunden i munnen. Jag tror han är nöjd. Lakritsdottern Svart kom hem till oss igen i början av sommaren då hennes matte blivit sjuk och inte längre kunde ha henne kvar. Efter att ha bott hemma i flocken igen över sommaren har nu Svart fått det absolut bästa hemmet vi kunnat tänka oss hos Inger och Torbjörn i Sörmland. Där kommer hon att få arbeta och apportera i mängd, något som kommer att passa henne alldeles utmärkt. Och eftersom man inte får vara sämre än att man kan ändra sig (jodå det blev en valp i år igen) så har cockerspaniel valpen ”Rota” flyttat in på Kopparhult och blivit ny medlem i vår flock. Hon har välkomnats av övriga flocken och redan gjort sig hemmastadd, nu följer en tid av kisspölar, invänjning i rutiner och valpmys innan vi kan sätta igång träningen tillsammans.
Sommaren går verkligen mot sitt slut. Även om dagarna fortsatt är varma och behagliga smyger sig mörkret på och lamporna får tändas allt tidigare om kvällarna. Det är fritt fram för sökträning med spaniel sedan några dagar tillbaka, riktigt roligt med andra ord, duvjakten är igång och den tjugoförsta är det andjaktspremiär. Vi har mycket att se fram emot tillsammans med hundarna under hösten och förhoppningsvis ska vi hinna med en eller annan jaktprovsstart mellan jakterna och det vanliga vardagslivet också. Jag drömmer om att träna skytte, bygga växthus och en gäststuga, skriva en bok, utöka butiken och hyra en atelje’ och måla akvareller utöver jakter och annat med, men jag drar i handbromsen innan jag ens hunnit börja. Tiden kommer tveklöst inte att räcka till allt det nu i höst. Om än någonsin.
”Have a vision of the dog you want yours to become. Have the patience to get them there.”
