Snart ett år med Pal
Eller unghunden som han är nu. Unghund i ful kraft. Om ett par veckor blir han ett år och jag förstår som vanligt inte hur det går till. Tiden igen. Den som har förmågan att gå långsamt och fort på samma gång. Mest fort måste jag säga. Ett års dag snart innebär att vi haft tio månader på oss att lära känna varandra. Det är väl ungefär vad det brukar ta för att komma underfund med varandra tänker jag. I alla upplever jag det så. Det här första året behövs för att jag ska veta mer om hunden som individ, får se alla dess sidor och förstå vad jag kan förvänta mig framöver, vilka styrkor och eventuella svagheter jag har att jobba med. För de finns alltid. Av både sorterna i större eller mindre grad. Självklart har jag hunnit lägga märke till mycket redan tidigare under vårt gemensamma år. Jag har anat utdrag ut egenskaperna ända sedan starten men det är inte förrän i den här åldern, eller efter den här tiden rättare sagt, som jag kan känna lite mer säkert vad och vem jag har att göra med.
Med Pal var det så lätt från starten. Jag tror vi fann varandra nästan direkt han kom hem. Med sin lite försiktiga attityd klev han rakt in i hemmet och i mitt hjärta. Dörren stod vidöppen och jag tog emot. Jag förvånade mig själv lite här för jag bukar normalt ta emot nya valpar men en viss skepsis. Bara glänta försiktigt på dörren till mitt innersta till en början. Som jag varken vill lova för mycket eller hoppas för mycket innan jag vet lite mer vad jag har i den nya valpen. Så blev det inte med Pal. Jag funderar över om det har att göra med hans lite försiktiga sida, om jag har lättare att ta till mig de små som inte bara stövlar fram i tillvaron. Det gjorde väl i och för sig Pal vad det gäller slottet och miljön men han hade ett betydligt mer försiktiga drag när det gäller den sociala delen, Lite undergiven och försynt granskade han oss innan han kröp upp i famnen slickade i mig ansiktet och gärna ville vara kvar där. Nu när det gått tio månader tillsammans och jag har lite mer av facit av vår relation och hans egenskaper tänker jag att det kanske också var det min magkänsla sa mig redan när han var liten. Att han och jag passade bra ihop, nästan lite ut över det vanliga. Han har en arbetskapacitet som ligger i linje med mina träningsambitioner och ett mjukt sinnelag som passar mig som hand i handske. Hans mjuka sinne skulle förmodligen kunna bli en svaghet tillsammans med en annan mer dominant förare men för mig blir det guld.
Han har en hel dagbok Pal. Den går att följa genom att prenumerera på vår valp och unghundsbank för den som är intresserad. Dagboken är vad det låter som, en dagbok med anteckningar från hans första år. Än så länge för den pågår fortfarande, jag fortsätter skriva inlägg från våra träningspass och vardagen tillsammans. Möjligen kan den tyckas alldaglig och inte särskilt revolutionerande men det är just det vardagliga vanliga i umgänget med en ung blivande apportör jag vill återge. Jag skriver inläggen efter hand och lägger ut dem direkt. Det var viktigt för mig att inläggen speglar den aktuella verkligheten och inte blir en efterkonstruktion med lämpligt filter senare när jag vet hur det föll ut och vad det blev av vår träning. Pals dagbok är mer av råmaterial. förhoppningar, drömmar och funderingar som vi inte riktigt vet vart det leder än.
