So far so good…

Idag var det fint. Årets första vårdag redan i februari. På lätta fötter trampade jag runt på morgonens promenader och kände gruset under fötterna. Leran fick jag ta på köpet. Borta ut minnet är redan förra veckans snömängder och slask och vintern känns avlägsen fast den fortsatt lurar runt hörnet. I den vårvarma solen och fågelsången idag kändes hela tillvaron väldigt okomplicerad och hoppfull. Som alla andra år när ljuset kommer tillbaka och våren börjar märkas, om än i liten skala än, så blir det tydligt vad man har längtat efter sedan i höstas utan att riktigt förstå det. Våren såklart!
Inte vet jag om hundarna påverkas lika mycket som oss av vårljuset men jag vill nog tro det. Fast experter på mindfulness som de är så uppskattar det väl varje stund just som den är. Men idag tror jag faktiskt att vårvädret spelade in en smula. Eller så var det så att vårvädret gjorde hundarnas förare extra glada och skärpta. För idag blev det guldstjärna i boken för samtliga hundar som varit här på privatträning. Vilken utveckling av ekipagen! Som att det inte var bra nog att få jobba utomhus hela dagen i det härliga vädret så kunde vi alla, både jag, hundar och förare glädjas över riktigt fin träning. Fokuserade hundar och förare och solen på det gjorde verkligen min dag.

Det där med fokus är viktigt. Jag har berört det en del det senaste, både i sinnet och tankarna men också i några blogginlägg. Det är svårt med fokusen ibland, särskilt när vi omger oss med så många intryck från olika håll. För min del handlar det mest om att det är så mycket som är så roligt och att jag så snabbt triggar igång på nya ideer och projekt. Jag är en ”doer” på gott och ont. Problemet är jag inte alltid lyckas ro projekten hela vägen i hamn eftersom så mycket annat kul dyker upp längs vägen och jag vrider på riktningen en hel del. Bort från fokuset och det tidigare utstakade målet. En god vän sa för ett tag sedan när vi pratade om något inom ämnet, där vi berörde både hjärntrötthet, fokus och facebook tror jag: ”För mig gäller så lite onödig information som möjligt”. Där har vännen verkligen en poäng tänker jag, en poäng för att klara att hålla fokus och nå målen. Och för att inte bränna ut sig. Jag läste en artikel ur en tidning för företagare för några dagar sedan med, inom samma ämne. Troligen borde jag inte läsa massa artiklar eftersom det som sagt triggar igång en massa nya ideer hos mig och får mig att tappa fokus, men den här artikeln tror jag faktiskt att det var rätt att läsa. Den satte sig liksom. Artikeln är skriven av förre detta världsmästaren inom precisionsskytte Christina Bengtsson och här en del av den:
Hennes råd är att helt enkelt våga ignorera det som stör.
”– Såväl egna oroande, grubblande, splittrande tankar, som plingande mobiler, bilder som överöser oss i sociala medier, krav utifrån. När du blir fri från detta då är du fokuserad. Snegla heller inte för mycket på andra, då riskerar vi att tappa den egentliga kärnan som gör oss unika och som kommer vara avgörande i slutändan.
Det riktigt svåra är att öka sin skärpa och vara ihärdig även i perioder av press och tristess, inte minst eftersom vi idag har blivit beroende av direkt uppskattning från digital media.
– Bekräfta dig själv i stället för att söka bekräftelse utifrån. Ignorera och skala bort så mycket som det går av allt det där som ger kortsiktig bekräftelse. Sedan är hjärtlig passion och engagemang i det man gör den bästa medicinen.
Hjärnan kan bara fokusera på en sak åt gången, så glöm multi-
tasking. Försök också undvika att byta spår för ofta.
– Bestäm vad du inte ska göra. Skapa en ”Not to do-list”. Att lyckas handlar mycket om uthållighet och att lägga ner väldigt mycket arbete på rätt saker. Gör en sak åt gången och gör den riktigt bra. Stanna upp och tänk till kring varför du gör det du gör. Vad är poängen? Så det ligger i linje med dit du vill nå.”
Det här satte sig som sagt och nu ska jag försöka skala bort en del. Bli minimalist kanske, fast bland tankarna. Så lite onödig information som möjligt och så mycket fokus som möjligt. På rätt saker. På pappret låter det enkelt, ungefär som målsättningen med sju minuters träning varje dag som jag skrev om i gårdagens inlägg. I verkligheten vet jag inte riktigt än. Fast inget är omöjligt som Gunde Svan säger. Det är bara mer eller mindre besvärligt. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen