Sommarprat och sommarkväll
Det växer så det knakar i växthuset, squashplantorna slingrar iväg sina rankor med blad stora som rabarberblad och växthuset börjar likna en djungel. Jag undrar var det ska sluta? Kanske tar det slut alldeles av sig själv en varm och solig dag och torkar bort då jag glömmer att vattna tänker jag. Jag ska gör mitt bästa för att det inte ska sluta så utan istället med de rekordskörd jag drömmer om. Vad jag ska använda tjugo kilo squash till får bli ett senare problem.
Allting grönskar nu, inte bara i växthuset, det växer och frodas överallt och med de femtio millimeterna regn vi fått blev det frodigare än någonsin. Tacksamt tittar jag mot den gröna växtligheten och hur den växt upp och skymmer sådant som inte är så välstädat och fint i ordning runt slottsträdgården. Fast det som göms i snö… Jag väntar fortsatt ivrigt på att de dagarna ska komma då tiden plötsligt finns att röja upp, köra skräp och ersätta gamla staket och inhägnader med nya. Det är möjligt att tiden egentligen finns hela tiden men att den används till annat som känns roligare att syssla med. Inte omöjligt alls faktiskt. Men lite fick jag röjt i dag i alla fall. Jag städade hundrummet, tog ut alla biabäddar och tvättade deras fodral och dynor. Tvättmaskinen riskerar nog att sättas igen av alla hundhår för hur jag än skakade så slutade det inte yra om fällar och dynor. Det var bestämt ett tag sedan detta gjordes sist. Men nu är det gjort. Att rensa tvättmaskinens sil återstår dock. Golv och väggar är tvättade, biabäddarna tillbaka på sina platser och alla textilier är nytvättade och luktar blommigt sköljmedel istället för dyig hund. Ett rejält lyft helt klart. Medan jag städade hundrummet och målade en av slottets mindre fasadväggar lyssnade jag på P1 sommarprat med Ulf Lundell. Jag fastnade. Lite överraskande och kanske ännu mer oväntat. Jag brukar sväva i väg i tankarna och missa det som sägs. Men inte nu, Lundells sommarprat var bra. Fämgslande. Han var behaglig att lyssna till, klok och intressant så som någon kan vara som levt ganska länge och varit med om en del. Med mig efter programmet fick jag en ny och lite annan bild av den emellanåt något slitna artisten och en påminnelse om lite av varje som berör livet och mig. Här är en länk för dig som vill lyssna på Ulf Lundell.
När slottsherren kom från jobbet tog vi hundarna och fika med till en vacker skogssjö eftersom jag hade ledig kväll och temperaturen fortsatt låg när trettio grader. Ett knippe dummie tog vi såklart med också. Lite missmodig blev jag när vi promenerat vägen fram till sjön och skulle fika. Vä hurtigt men avsiktligt packade jag bara en flaska vatten till mig medan jag packade smörgåsar och kaffe till slottsherren. Lyra behöver nämligen banta då hon blivit för rund om magen och jag har tänkt att jag ska sympatisera med henne och hålla igen lite jag med. Ångerfullt och något avundsjuk tittade jag på smörgåsarna gjorda av kavring med ost medan jag drack mitt vatten och kände blodsockerhalten sjunka. Jag kunde åtminstone tagit med ett äpple och en banan. En stunds träning i kvällssolen blev det såklart också men inte riktigt så som jag tänkt. Min plan var att köra den gula labradoren på några markeringar med luriga nedslag. Sjön och platsen visade sig dock inte riktigt passa till det och dummiesarna jag tagit med var av den sorten som flyter som korkar på vattenytan och alltså inte särskilt svåra att finna ens när de hamnade bland näckrosorna. Jag var ungefär lika ogenomtänkt i min planering vad det gällde dummieval som fikainnehåll. Trots det blev det några markeringar och så blev det en riktigt bra vattendirigering men kluriga passager som den gule och de andra löste bra. Markera mer får vi göra en annan dag och en fin kväll med nöjda hundar fick vi hur som helst.
