Sova med fienden

Vi borde kunnat förutse det. För det var likadant förra vintern fast vi glömt. Sedan all snön smält står det vatten överallt och dikena är fyllda till bredden. Mycket annat är fyllt med förstås. Sorkhål och musgångar bland annat. Och det är då de letar sig in, inte när kylan kommer. Mössen. Dessutom har hundarna hittat döda uppblötta möss i stora mängder den senaste veckan så jag borde tänkt till. Förberett och laddat fällorna. Så egentligen borde jag inte blivit överraskad när jag gick upp och la mig för att läsa igår kväll och det prasslade bakom kudden. Men ändå. Det tog faktiskt priset. Nog för att en och annan mus letar sig in genom gliporna i slottets träväggar och bosätter sig där eller i någon av vindsskrubbarna. Men i sängen! När jag flyttade kudden fann jag några bevis i form av små svarta muslortar med så det var ingen tvekan om vem som varit där. Och att den hade varit där. Under min kudde. Jämmer. Jag lyckades skrämma iväg musen i alla fall och slottsherren vände upp och ner på halva slottet i den begynnande nattens mörker för att hitta musfällorna som vi tydligen placerat på ett så bra ställe att vi inte kommer ihåg det. Han fick nöja sig med att ladda den enda som återfanns och placerade den på golvet en bit från sängen innan vi släckte lampan. Vi hörde inte musen mer sedan och vi sov gott. Om det är så att den sprungit över våra täcken under natten så vet vi inte om det i alla fall. Men känslan är lite jobbig. Som att sova med fienden. På morgonen hittade jag en fälla till och laddade den med medan jag längtade efter en stor maffig effektiv jaktkatt igen. En sådan skulle vi allt ha tänker jag. Mössens skräck. Men när jag tänker närmare på det så vet jag inte riktigt om jag vill dela säng med en katt heller.

På eftermiddagen slog en av fällorna igen. Fångst! En söt liten grå fick sätta livet till för att jag vill sova i fred. Grymt men det var så det fick bli. Nu hoppas jag bara att den var ensam och inte hunnit flytta in hela familjen. Det är stilla och tyst just nu i alla fall och jag har tvättat lakan och kuddöverdrag och ska snart bädda rent. Kanske lägger jag någon av hundarna på mattan vid min säng för att hålla vakt. Jag undrar bara vem av dem för jag är inte övertygad om någon av dem har rätt kompetens när det gäller musjakt. Det kanske är en liten foxterrier det får bli?

1 reaktion på ”Sova med fienden”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top