Spanielmorgon

Hon gör det igen. Hasar bakom mig med slokande kroppshållning. Så snart hon inser att vi är på väg hemåt och träningspasset är slut. De andra två cockrarna trippar käckt i förväg. Kanske för att det är medvind och de har hemlängtan eller för att det inte är tillräckligt smarta för att förstå att det roliga är på väg att ta slut. Eller, fina tanke, för att det vill vara med mig oavsett i vilken riktning jag går. Jag hoppas på det sista. Själv längtar jag efter torra kläder och en mugg te.