Strö lite socker på mig

I Borås är de väldigt bra på fartgupp. Så bra att man troligen bara kör för fort över dem en enda gång. Ett av dem. Efter det har man lärt sig. Den hårda vägen. Det ger bra resultat såklart, trettiosträckorna blir verkligen trettiosträckor. Det har Borås sett till genom att ha guppen i stort antal och tätt. Aningen osvenskt och odiplomatiskt kanske men bra tänker jag för ibland behövs det krafttag för att människor ska begränsa sig och förstå allvaret. Konstigt nog hindrade guppen ändå inte en svart audi att dra förbi mig och en grusbil med släpp som låg före, rätt över fartguppen genom trettio sträcka med samtidigt möte. Idiot tänkte jag rätt högt. Hoppas kaffet i audiförarens takeaway mugg studsade rejält i fartguppet och stänkte ner hela det ljusa fina auditaket. Som straff med direkt reglering.

I Göteborg är de väldigt bra på kundservice, åtminstone på det företaget jag ringer till när det är dags att tömma bajamajan för kursdeltagare som står på parkeringen. Det blir väl reklam om jag säger vad företaget heter men det börjar i alla fall på clean och slutar på pipe. Kontakten börjar bra redan på hemsidan för där står telefonnumret till kundservice med så STORA SIFFROR att man omöjligt kan missa det. Inget man är direkt bortskämd med från andra hemsidor där man får leta länge och väl innan man eventuellt hittar ett telefonnummer att ringa om man vill prata med en levande människa. Det vill jag. Det fortsätter sedan i samma anda för när jag ringer kundservicen med det STORA TELEFONUMRET svarar de i stort sett med en gång. Alltid. Så där så jag inte hinner svälja teet jag har i munnen. Jag behöver inte göra några knappval heller och det är i stort sett aldrig kö. Den som svarar är dessutom alltid på gott humör, ser aldrig några problem och har lösningar och svar på allt jag frågor om. Det har egentligen aldrig vart akut när jag ringt och jag har sagt att det inte brådskar så där förfärligt alls men ändå kommer de nästan alltid och fixar ärendet redan dagen efter. Chauffören ringer dessutom när bilen går från centralen så jag vet att de är på gång och vem blir inte glad av att prata med en glad och lättsam Göteborgare en stund? Räkningen är väl i och för sig inte så rolig när den kommer, det är väl det enda, men smakar det så kostar det och jag betalar gärna extra för bra service så det får jag ta. Vilken mottagning och vilken service det här företaget erbjuder, och då jobbar de ändå med något så tråkigt och obekvämt som andras bajs. Det finns en hel del för andra företag att ta efter när det gäller den här servicekänslan tänker jag. Tänk vilket lyft det skulle kunna bli. På somliga banker till exempel, och Postnords företagscenter i Alingsås som det inte går att uppbringa ett telefonnummer till utan ha personliga och privata kontakter. Där finns förbättringspotential så att säga, och något att lära.

Här hemma är vi bra på lite av varje och olika saker men jag tror jag undviker att gå in detalj på dem. Just nu firar vi lördag på en onsdag efter som det är en extra söndag imorgon på torsdag och därför grillar vi i kvällssolen på altanen. Wirre leker med en kotte som han slänger runt och kastar sig efter. Han varvar det med att plaska runt i vattenbaljorna i diket nedanför altanen och reta sina äldre syskon som inte får gå av altanen. Vi har en sådan regel. En grill och altanregel. Hundarna får hänga med oss där men de får inte gå av altandäcket ner på gräset. Det känner inte Wirre till än för ha är för liten för det. Tids nog börjar allvaret för honom med och han får lära sig altanordningen men än så länge får han hållas. Sommaren igenom kanske, eller halva? Vi får se. Slottsherren fick sätta stopp för leken med kotten efter en stund oavsett. För det visade sig att kotten inte var en kotte utan en rävbajs. Och rävbajsar leker man inte med även om man är liten och inte har så många regler än. Rävbajsregeln gäller oavsett ålder.

Jag hade en plan för vår altan egentligen. Den har reviderats. I vanlig ordning. Ursprungsplanen var att altanen skulle högtryckvättas och borstas innan grillsäsongen men det blev inte så. Inte år. Har inte blivit något annat år heller för allt går så fort. Med det lär bli fler tillfällen tänker jag, fler vårar. Eller så får det bli en högsommarskurning för det funkar ju det med. Men en annan sak har blivit gjord istället, hundarna har fått en egen liten altan i hundgården, på den sidan som angränsar till altanen på baksidan. Grillaltanen. Så nu kan de ligga där och spana och vara med fast de inte är med helt och hållet när vi har kalas eller andra tillställningar där det inte uppskattas att ha nio hundar runt bordet. Eller som ibland när jag känner att jag bara behöver få sitta helt i fred en stund utan att ha hundarna tätt inpå och utan dåligt samvete för att de inte får vara med. Det blir perfekt på det här sättet då. Med hundaltanen.