Tålamod

Från wikipedia: Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd, det nämns både i Bibeln och i Koranen. I Bibeln är däremot inte tålamodet en av de fyra kardinaldygderna eller de tre teologiska dygderna.

I veckan startade vi vårens jaktlydnadskurs. Kanske den viktigaste kursen av dem alla tänker jag. Den där vi egentligen inte tränar på något men ändå på allt. En och en halv timmes koncentration och mindfulness. Man kan välja att gå en jaktlydnadskurs av flera anledningar. Kanske har man en hund som ligger för högt i förväntan och behöver jobba på att få ordning på balansen, eller så har man en yngre hund där man vill lägga en bra grund i grupp, eller så ser man det bara som ett nyttigt inslag för vilken retrievers om helst. You name it.

I en retrievers arbetsområde ingår en väldig massa väntan. De ska vänta i gömsle innan duvorna flyger in, vänta ännu mer innan de duvor som eventuellt träffas får apporteras. Vänta medan parkamraten jobbar på b-proven och vänta länge från morgonens samling innan starten väl sker. Vänta på linjen under ett a-prov eller på en större jakt innan jakten startar och sedan vänta innan eventuella fåglar kommer på vingar. Vänta innan apportering får börja vid jakt på drivna änder och vänta mellan såtarna. Och i en massa andra sammanhang. Retrieverns uppgift är ju som bekant att jobba efter skottet när viltet väl fällts. I förhållande till tiden själva apporteringen tar i anspråk blir det väldigt lång tid väntan för en retriever och dess förare.

Men i ärlighetens namn. Hur ofta tränar vi på att vänta? Hur ofta utsätter vi oss själva och hunden för mycket retning i kombination med långa väntetider i träningen? Inte särskilt ofta skulle jag tro. Snarare har många förare svårt att klara någon väntan överhuvudtaget. Om det riskerar att bli långtråkigt när man är på kurs eller träning passar man på att plocka fram en dummy och göra några övningar i bakgrunden eller kasta en belöningsboll. En del är rädda att hunden ska ledsna om det blir för mycket väntan, men jag tror mer det handlar om att föraren inte har tålamod med att vara stilla. Det är inte farligt att ha lite tråkigt ibland, snarare nyttigt. För att dra en liknelse så kan man tänka sig att man planerar en resa. Resan kommer inte att ske förrän om ett par månader så man får ge sig till tåls till tiden är inne. Är resan då tråkigare och mindre värd för att man har fått vänta och ha lite tråkigt under tiden? Knappast. Nu är hundar inte människor men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Vi behöver träna på att vänta och på att hålla ner förväntan till en rimlig nivå. Tålamod är en dygd.

Undantag finns såklart med. Hundar som av naturen är avkopplade och inte superentusiastiska inför kastade tygpåsar. Då får vi träna annorlunda eller på något annat. Då kanske en jaktlydnadskurs inte står högst i kurs på bra träningsalternativ. Alla är inte stöpta i samma form.

Det pratas en hel del om passivitet när det gäller retriever med, och om att träna passivitet. Nyttigt såklart, men jag skulle vilka vända lite på begreppen. Om vi istället tänker oss att passivitet är grundläget, det normala. Så tränar vi aktivitet istället. Lär hunden en tydligt startrutin. En startknapp. Utgå från att allt är passivitet tills dess du genom tydliga rutiner talar om för hunden att det är dags för jobb. Lär hunden att det är normalt och skönt att ha lite ”tråkigt”, att den lugnt kan koppla av vid din sida för den vet att du kommer att tala om när det är dags att jobba och behöver inte vara rädd för att missa något.

Vad är då målet? För oss är det slutliga målet en hund som klarar att lugnt och uppmärksamt sitta vid vår sida och följa den pågående jakten och sedan vara i rätt balans för att koncentrerat utföra arbetsuppgifterna. Fint som snus! Det kanske kan te sig omöjligt men om man bygger en bra relation och vänjer hunden vid att inte alltid aktiveras och få roliga arbetsuppgifter så låter det sig göras. Vill vi få hundar som klarar att hålla koncentration efter att ha gått flera timmar på jakt eller prov utan att få en apport måste vi förbereda dem för det. Oss själva också. Det är svårt att hålla skärpan uppe efter lång tids väntan så vi behöver träna hundarna på att vänta, att klara av att behålla lugnet trots mängder av skott och retningar och vi behöver jobba på att hitta läget där både de och vi är förväntansfulla men ändå balanserade. Mindfulness och närvaro. Till sådant kan en jaktlydnadskurs vara en bra grund.

Angående förväntan och aktivitet/passivitet kan man fundera över följande:

”På 50-talet undersökte man djurs beteenden i en så kallad ”Skinners box”. Det innebar att man placerade djuret, t ex en råtta eller en duva, i en bur eller låda med en knapp, spak eller liknande. När djuret efter ett tag kom åt knappen kom det en bit mat. När djuret hade lärt sig sambandet mellan knappen och maten experimenterade man med det sambandet på olika sätt. Maten kunde dyka upp efter ett visst antal knapptryckningar, efter ett visst tidsintervall och så vidare.
Råttan, eller vad det nu kunde vara för djur, anpassade sig snart till förändringen – om sambandet var förutsägbart. Den lärde sig att den skulle trycka ett visst antal gånger för att få mat, eller att den behövde vänta en viss tid innan den tryckte igen. Men om sambandet inte var förutsägbart, om det var slumpmässigt, fick djuret ett frenetiskt beteende och tryckte på knappen hela tiden. Den visste aldrig när belöningen kom, så den tryckte ständigt på knappen och kunde till och med försumma sitt grundläggande beteende såsom hygien mm. Det finns noteringar om duvor som slet ner sin näbb i sitt behov av att jaga sin belöning.” –  hämtat från ikigai.se