That’s the last straw
Besta väntar på kvällsmaten. Tålmodigt stå hon kvar vid grinden och blänger förhoppningsfullt in mot köket medan alla de andra lägger sig till ro och väntar. Mat ät så viktigt i hennes liv. Rent av viktigast skulle jag tro. men det har blivit bättre, hon klarar att vänta på maten utan att tro att hon kommer att svälta ihjäl. Det var lite si och så med det när hon var valp, hon var så HUNGRIG då. Det är ett tydligt sundhetstecken hos henne att hon äter så skulle hon inte göra det någon dag så vet jag att det är något allvarligt på gång. En gång fick vi åka till djursjukhuset på grund av att hon inte åt och då var hon verkligen sjuk. Lass är däremot inte lika noga med maten, hon äter den men kastar sig inte över den, Hon har en mer moderat inställning till mat överhuvudtaget men uppskattar absolut en karamell när det bjuds. Men hon överlever garanterat om den skulle utebli.
Vi tog en sväng i skogen hon och jag i dag med. Tog med en liten dummy och tränade ett par korta markeringar och lite stadga på det. Ni skulle se henne när hon letar efter dummien, hon har verkligen något extra där. Hon blir så lycklig av själva letandet och jag blir så lycklig av att se henne leta. Happy happy! Fast just nu letar hon inte för nu sover hon i bädden vid mina fötter sin vana trogen men ikväll med nosen nerstoppad i en av mina fårskinnsstofflor. Drogad av fotsvett kanske?
Det är tur jag har Lass och de andra för nu börjar februarirastlösheten slå rot i mig ordentligt. Jag drömmer hopplösa och orealistiska drömmar om gårdsköp och företagsutveckling, byggande av inomhushallar, bageri, egen häst och jackrussellvalpar och lite till. Det är likadant den här tiden varje år innan våren kommer igång på allvar. Jämmer. Jag är har vilat klart, laddat batterierna till max, tröttnat på att äta apelsiner och har energi i överkant som jag försöker härbärgera. Utan att köpa en häst. Men det blir snart ändring på det för kurstarterna står för dörren och dagarna blir allt ljusare. Idag hade gruppen som tränar för öppenklass på b-prov sin första träff för i år och det var verkligen kul att träffas igen och komma igång. Nu ska vi försöka få till målmedveten träning för start lite längre fram och fila på alla delar som ingår på b-prov och särskilt på de delarna där hundarna(och förarna) behöver stärkas. B-prov förresten, vilken trevlig och värdefull provform på många sätt och av många anledningar. I första hand för uppfödare att använda som hjälp i avelsarbetet och utvärdering av vad föräldradjuren gett såklart men bra på många fler sätt med. Jag gillar att det heter b- PROV för det är just vad det är, jaktPROV med egenskapsbedömning och inte en tävling. Jag önskar verkligen det får fortsätta så för det finns så många andra provformer att tävla i om man vill göra det. Det vill jag bland annat, jag vill starta på mock trials, field trials och fältprov för spaniels som alla är jaktprov de med fast tävlingar likaväl eftersom det är konkurrensbedömning på dem, men jag startar gärna på b-prov med. Det ena behäver omnte förta det andra, jag behöver inte ta ställning men jag kanske inte startar på allt på en och samma gång. Min största begränsning är väl tiden, eller rättare sagt min oförmåga att prioritera den rätt kanske. Att starta på prov kräver också grundtränade hundar i rätt ålder och det har jag faktiskt inte just nu, men jag har tre unga hundar på tillväxt som jag hoppas ska hålla måttet för ändamålet när vi kommit så långt. Små tålmodiga steg framåt är det som gäller för dem och mig ett bra tag till först bara.
