The daily good

Då var det kväll igen och flocken kommer sakta till ro. Jag vid datorn, och hundarna på sin vanliga platser vilket innebär cockrar runt fötterna, gärna på fötterna, och retrievrar en i bäddarna en bit bort. Men kvällsron infann sig först efter att pocketcockern gjort mig uppmärksam på att hon behövde ut och kissa genom att växla mellan att stå vid grinden och titta intensivt på mig eller stå med framtassarna upp på mitt knä och blicka bedjande. Det är samma i stort sett varje kväll när hundarna kommer in. Den lilla cockern som håller sig hela nätterna och ofta verkar ha en festblåsa utan dess like behöver alltid(med några få undantag) ut och kissa när vi andra bara vill slå ner ändan och ta igen oss. Ett tag trodde jag att hon körde med mig, att hon lurades för att det är spännande att gå ut i mörkret eller för att hon har minnen från sin tid som riktigt liten valp då hon fick en godis varje gång hon kom in efter att ha kissat. Jag har kanske inte helt uteslutit den möjligheten än men jag ställer mig tveksam. Jag tror faktiskt inte hon luras längre, för jag har prövat. Och varje gång jag prövat genom att nonchalera henne eller be henne gå och lägga sig i bädden har det slutat med en kisspöl på golvet. Då har jag känt mig rätt värdelös som hundkunnig. Pocketcockerns klocka tycks vara inställd på att det ska kissas mellan klockan sex och sju på kvällen. Oavsett. Ibland behöver hon till och med ut två gånger. De gångerna har jag verkligen varit helt övertygad om att hon lurat mig, att det var så kul ute att hon vill ha med mig ut en gång till. Men efter att ha prövat också det vet jag numer att hon inte luras då heller. De tillfällen har också slutat med kisspölar på köksgolvet. Så nu har jag inte mycket annat val än att stoppa fötterna i träskorna och följa med henne ut på gräsmattan innan vi kan slå oss till ro för kvällen. Så har vi det, och det är väl rätt okej ändå.

Det var en galet härlig vårdag idag med. Morgonpromenaderna var ljuvliga. The daily good. Frukost nummer två efteråt var inte fel den heller. Onödigt fint väder för att spendera förmiddagen med bokföring inomhus dock. Jag fick stålsätta mig och ta mig själv ordentligt i kragen för att inte lägga pappersarbetet åt sidan och gå ut istället. Det är lätt gjort när man är sin egen chef men det kommer surt igen. Istället fick jag tänka på och glädjas över hur fint det är att ha kontoret på köksön så jag kan se det vackra vädret genom tre fönster i tre olika väderstreck samtidigt under de totalt sett mycket få timmarna jag behövde vara inne. Inte illa alls egentligen.