Om jag skulle sammanfatta den här fredagen i ett ord skulle det bli tillfredställelse. Det är känslan som genomsyrat hela dagen. Ändå har det inte varit något märkvärdigt, inget särskilt har hänt, vi har inte vunnit på lotto eller någon prestigefylld tävling. Vi har bara haft en vanlig en fin dag på tu man hand tillsammans med våra hundar och gjort det som vi tycker om utan några som helst tider att passa eller måsten.
Vi packade bobilen och tog med hundarna och lite fika och åkte till skjutbanan och jaktmarkerna. Efter några seriers på skjutbanan med mycket gott resultat var slottsherren nöjd och jag inspirerad och sugen på att komma igång med skyttet. En dröm så fortsatt väntar på att uppfyllas finns nämligen. Den att kunna skjuta över min egen spaniel. Nu känns det som den närmar sig, från att o det närmaste varit rädd för skyttet och skjutbanan känner jag nu ett sug och en lust för att komma igång. Humöret kommer säkerligen att rasa och jag kommer att vara nära att ge upp flera gånger om, jag föredrar snabba resultat och quickfix före många repetitioner då tålamodet inte alltid är på topp. Fast nu har jag bestämt mig för att försöka genomföra detta och dessutom bli en säker skytt. Jag ska ta en bra instruktör till hjälp och tålmodigt lyssna på instruktionerna, träna, inte skylla på bössan, repetera och inte ge upp.
Efter skyttet tog vi Mer, Lyra och bössan på lite rough shooting. Lakrits och Bäst fick följa med oss och gå fot medan cockrarna jobbade i den varierande terrängen. Det var skönt att känna hur cockrarna ”hittade tillbaka” efter höstens intensiva jakter där lydnaden sattes på prov rätt rejält. Nu var vi tillbaka till normalläge med hårt arbetande hundar som jobbade på rimliga avstånd och våra visselpipor kunde förhålla sig tysta och fina och röstkorrigeringarna förblev onödiga och oanvända. Lilla rota fick pröva jaktmarkerna och känna på fågelvittring i rörflenen. Hon verkar gilla besvärlig terräng, när det tar emot lite och hon var lika mycket under som ovanpå rörflenen. Jag gillar hur hon sänker kroppshållningen och nosen och ger sig sjutton på att hon ska ta sig fram även när terrängen bjuder motstånd. Lovande! Dessvärre hade vi ingen jaktlycka med fåglarna, skyttemöjligheterna uteblev och vi blev utan lördagsmiddag men så är det på jakt ibland och vi var glada och nöjda med dagen trots det när vi sammanfattade över en smörgås i bobilen. Och middagsmat finna att köpa. Tillfreds var ordet.
Rota letar i rörflen.
Imorgon blir det spanielprov. Då ser vi fram emot att få se många cockrar och springrar i arbete, träffa likasinnade människor över ett gemensamt intresse och få se bra hund och förararbete i jaktliga situationer. Har vi tur håller sig regnet borta med. Annars går det bra ändå.