Time to time
Frukost äter man absolut senast klockan sex på morgonen om man frågar valpen Lillie. Jag är oftast benägen att hålla med, morgonmänniska som jag är men jag protesterar inte lika högljutt som valpen om det eventuellt blir ändringar. Valpen bara MÅSTE ha sin mat tidigt annars ÖVERLEVER hon inte, det står tydligt skrivet i pannan på henne. Bekymmersrynkan växer i kapp med otåligheten. Så fort hon ätit klart däremot, då rullar hon ihop sig i bädden och sover lätt ett par timmar till. Vilket jag inte gör för vid det laget är dagen redan igång med full kraft. Ibland får jag riktigt påminna mig om att det är helt självvalt att ha valp och att vi skaffar valpar av egen fri vilja för att jag inte ska beklaga mig högt inför någon. Störd nattsömn gör ingen människa gott tänker jag och har jag en del komptid med nattsömn att ta ut nu känner jag. Frågan är bara när?
Det där med vila och sömn är viktigt och nödvändigt. Jag tänker särskilt på det nu när jakterna är igång och hästen kommer. Jag blir lite trött av dem trots att det helt klart är hundarna som står för det riktigt tunga jobbet. De blir slitna. Inte utan anledning som sagt. Då behöver man tänka sig för och läsa signalerna hos dem som kanske lite lätt kan antyda att de är trötta. För de är mästare på att dölja trötthet och eventuell svaghet, det ligger i deras natur. Igår såg jag till exempel en viss tvekan hos fröken Vi att gå i vatten när vi tränade. Det är definitivt inte likt vattendjuret Vi så för mig var det en tydlig signal att det är dags för vila, återhämtning och massage för hennes del. Det fysiska återhämtningen och vilan för hundarna har nog de allra flesta rätt bra koll på tror jag men lite värre kan det vara med den mentala vilan. Tiden och dagarna då hundarna ges möjlighet att smälta alla intryck från träning och miljöer. Dagar med enbart sköna promenader i känd miljö med så få kommandon och ordningar som möjligt. Ibland behövs längre perioder av vila också. Särskilt för de unga hundarna som har många intryck att processa och bearbeta. Jag brukar likna det vid en resa. Eller den tiden då resan precis tagit slut. Om jag själv åkt bort på semester en vecka eller två, eller en helg, så kommer jag plötsligt på mig själv med att sitta i bilen på väg hem igen och undra vad dagarna egentligen tog vägen och vad jag egentligen gjord med dem. Men… om det får går lite tid och jag får några dagar för återhämtning så kommer upplevelserna i kapp och längre fram kommer jag att kunna plocka fram resan som ett fint minne (förhoppningsvis) och minnas mycket väl vad jag gjorde och lärde. Jag tänker att det är så för hundar under inlärning och på de resor de gör med. De måste få tid efteråt att låta intrycken smälta och sjunka in. Det glöms tyvärr bort alltför ofta eftersom vi ofta är så ivriga att träna vidare. Särskilt om vi tycker oss ha ett problem att lösa. Tid är bra tänker jag. Ibland det bästa som finns faktiskt.
