Under utveckling och på tillväxt

De är roligt med valpar och unghundar. Något av de allra roligaste är att se vad det blir av dem, fast det dröjer ju innan man får reda på det såklart. Min och Shiv är på många sätt som natt och dag. Alltså väldigt olika. Fast de är lika i att de båda är tikar, jämngamla av samma ras och svarta. Min är den stora av dem , rätt burdus som lite tanklöst kastar sig in i nya saker och ständigt är på jakt efter hyss att hitta på. När hon inte sover eller ligger i knät. Shiv är den mindre, begrundade och funderande av dem. Hon tittar och avvaktar lite innan hon kastar sig in i något. Lite mer försynt, mild och mjuk. I alla fall i förhållande till sin betydligt mer framfusiga kennelsyster. Vad det blir av deras olikheter i slutänden och vad det betyder för framtiden vet vi inte än men det ska definitivt bli spännande att följa deras utveckling och se vart kurvan pekar. Båda är positiva, glada valpar med fina signaler och stor leklust så det båda gott. Alldeles strax sa de få träffas igen och Jennie och jag ska påbörja deras valpträning, eller vad vi nu kan kalla de relationsbyggande lekfulla stunderna. Någon träning är det ju inte i egentlig mening faktiskt.

Några andra som kommit lite längre i tillväxt, så långt så man faktiskt börjar se vart åt det pekar lite mer ordentligt, är bruna Mers valpar på kennel X-paws uppe i norr. De har nu hunnit bli runt femton månader och börjat tränas lite mer seriöst. Några av dem har till och med redan hunnit ut och starta på prov. Med lysande resultat. De tre som startade blev alla tre godkända på vattenprov och sedan dessutom godkända på nybörjarprov B. Grattis till Ipa, Grus och Birdie med förare och uppfödare! Nu stundar fältprovsstart för dem i framtiden och kanske en del jakter. När det passar, träningen känns bra och andan faller på förstås. Pappa Mer tittar på mig när jag berättar den goda nyheten för honom, lite med huvudet på sned och jag inbillar mig att han ser väldigt nöjd ut han med.