Underbart är kort
Dagen avrundas på altanen igen, med kvällssolen i ansiktet och doften av kolgrill. För ett par timmar sedan trodde vi att det skulle bli en inomshuskväll då några envisa regnskurar avlöste varandra. Men sedan kom solen. Jag njuter av den och en ”people’s bulldog ipa” från Gotlands bryggeri.
Vi har fått femton millimeter välgörande regn de senase dagarna och naturen sprakar i ljust grönt och dofter av fuktiga jordiga toner. Fröerna är på plats och potatisen är lagd, slottsherren står vid grillen och hundarna tuggar ben. Det är en makalöst fin tid den här delen av året och hade det inte varit för den pågående pandemin hade det mesta varit helt i topp.
Det är något särskilt med maj och vårens inträde och jag tänker på skomakaren som sägs ha myntat uttrycket ”mellan hägg och syren” Förståndigt nog stängde han ner och tog semester mellan hägg och syren. Den tiden som upplevs som allra mest ljuvlig av många av oss. Tiden som går försvinnande fort varje förbaskat år. Är man inte medveten och närvarade kan det hända att den är förbi innan man ens hunnit märka att den börjat. Sorgligt faktiskt. Den kloka skomakaren hängde en skylt på dörren med texten ”stängt mellan hägg och syren”. Och vem önskar sig inte ett sådant jobb, där man kan ta beslutet själv, hänga upp en skylt med lämplig text och ta ledigt ? Egentligen är det nog faktiskt ingen mer än jag själv som hindrar mig från det kommer jag fram till när jag tänker efter. Fast jag har förmånen att jobba utomhus under hela tiden mellan hägg och syren så upplevelsen bli total under den perioden så just nu kanske ledigheten inte är nödvändig för min del. Istället ska jag skaffa mig en skylt att hänga upp där det står ”ute med hunden” att användas under övriga delar av året. Förresten är det knoppar på häggen nu och det är inte långt kvar till den slår ut. Bra att veta för er som vill ta ledigt tänker jag. Bra att veta för er som redan är lediga med för all del. Så ni inte missar årets ljuvligaste tid.
Jag har tränat Bäst idag, tillsammans med slottsherren och Vi. Några lååånga markeringsuppgifter och dolda linjer nu på kvällen när jag egentligen var både för hungrig och för trött för att vara en engagerad och skärpt förare. Som tur var skötte sig den gule riktigt bra och det lyfte mitt humör så pass att jag glömde både att jag var hungrig och trött. Golden fröken Vi jobbade fint hon med. Så vi var nöjda alla fyra när vi gick hemåt lagom till himlen klarnade upp. Värdefullt. Tidigare under dagen blev det lite spanielträning med våra cockertjejer och kompisen Lisa med Cleo. Ett bra ett årsfirande för Rota tyckte jag och jag tror hon höll med. Glad i hågen jobbade hon sig igenom träningspasset och jag tror faktiskt det ska bli hund av henne med en vacker dag. Jakthund till och med. Alla tre hundarna skötte sig fint och vi förare njöt av en ledig förmiddag tillsammans. Medan slottsherren och Lisa tog de äldre hundarna på en liten träningsrunda efteråt fixade jag enkel coronaanpassad knäckebröds fika att avnjutas utomhus tillsammans med butiksbakade kanelbullar. En fika som duger utmärkt vilken dags om helst i brist på gofika.
Hela dagen igår var det av någon anledning också hundträningar. Hundträningar i arbetsform dock, så inte så mycket arbete för våra egna hundar. En fin arbetsdag hur som helst där vi bland annat körde två ”drive” träningar på öppenklass nivå. Bra träningar med bra utmaningar för hundarna, mest i form av många skott och mycket action. Det var kul att se hur hundarna växte med uppgiften, några lite i mesta laget kanske men övning ger som bekant färdighet och man måste trots allt börja någonstans. En lång resa börjar alltid med ett litet steg. Uppgifterna löstes bra om än lite olika och det är väl så det kan få vara tänker jag. Hundar är olika och förare är olika. En del tränar mer för detaljer och andra mer för en fungerande helhet. Vad som är rätt eller fel står fritt för var och en att välja själv. Själv är jag inte alltid en detaljernas människa och hundförare. Jag är mer för en fungerande helhet tillsammans med hundarna och ibland är jag möjligen hopplöst förlorad i känslan av att ”det duger”. Fast å andra sidan behöver det inte vara fy skam det heller.
