Va då tax?
Kväll igen. En hög bokföringspapper bredvid datorn och den gula valpen vid fötterna. Måste ändra mig nu, säga gula unghunden istället för valpen för människor som läser här förstår inte vem ”Valpen” är. Tror att jag skaffat en till liten gul. In my dreams. Fast gärna egentligen för jag tycker verkligen väldigt mycket om gula valpar. Just nu är jag mättad dock, mättad på valplivet och valppassning. Den gula jag har nu får vara evighetsvalp för långt tid fram över sedan pocketcockern som hade den rollen flyttat till nytt hem. Pocketcockern förresten, världens charmigaste hund hade full koll när en flock änder flög in och landade i sjön nedanför balkongen häromdagen. Hon vet vad som är viktigt och vilka fåglar som är på riktigt. Jaktbara. Vilken tur att hon bor ståndsmässigt med sjöutsikt och kan ha koll. Det var lite kul när hon var med matte Jessica på promenad för några veckor sedan med. Då mötte de någon som artigt frågade om Rota var blandning mellan cocker och tax. Hon, Rota, hade säkert blivit lite förnärmad över påstående om inte matte varit så snabb och klok som hon är och snabbt svarade ”nej, det är en pocketcocker”. Ha! jag ser framför mig hur Rota sträcker på sig intill mattes ben och med elegant svans och högt huvud skrider förbi människan de mötte. Va då tax!
På dagarna nu brukar jag ta lilla Till och bruna Mer på gemensamma turer med inslag av lydnad och stadgeträning. Jag har kommit på att den äldste och den yngste spanieln passar väldigt bra att träna ihop. Det går bra att kombinera dem för de behöver ungefär samma träning. Den unga för att hon är ung, full av myror och på väg att lära mer och den äldre för att han delvis är en bra förebild men kanske mest för att han är pensionär och behöver påminnas om saker han egentligen kan men som tycks fallit i glömska. Kan hända är det jag som slarvat bort det lite med. Det är så lätt att låta hundarna åtnjuta större frihet än man tänkt så snart man viskat ordet pensionär över deras huvud. Så mixen blir bra, alla tre har kul, den yngsta formas och lär och den äldre är tillbaka på banan, uppmärksam och fin. Så som jag känner honom. Själv får jag bra träning i multitasking och koncentration. Det är ett visst kämpade med två ystra cockrar, en lomhörd och en myror i brallan, några tennisbollar och klumpiga tumvantar. Lägg till några störande harar och snöklumpar mellan trampdynorna så börjar vi närma oss nivån. Lite skoskav med. Men båda två är världens goaste hundar och vill så rätt så jag gör det med glädje såklart och får tusenfalt tillbaka. Snart är det vår och varnare med. Då slipper jag åtminstone tumvantarna tänker jag.
